På gång


söndag 4 juni 2017

Kombinationen av blodpuddingsug och Taittingerstörst

KÅSERI. Som en trött gengångare, en myling, presterar jag nån sorts minicomeback på en av de mer insomnade plattformarna. Året är tydligen 2017 och vi har återigen fått beskåda ett totalt planlöst, linjefattigt, ledsamt och likgiltigt lag som nyss förlorat borta på plast i Norrköping. Jag har aldrig fått en uppenbarelse, men något sa mig att det inte bara går att formulera idoga putslustiga och metaironiska 140-teckensvalser på Twitter i tider som dessa. Å andra sidan vetefan om det är så jävla redigt att sitta och basunera ut lekmannamässiga tyckanden på en stendöd blåvittblogg heller?

Skit samma, att vara hängiven en förening och ett lag som uppträder omtöcknat och godtyckligt, i tider där ödesmöten hålls, kommunikéer rullas ut där vi manas till gaislogiska "vi har inte råd att inte ha råd"-dängor och där dessutom chefstränaren tar del av budskapen via samma kanaler som oss dödliga (om det faktiskt är så, vill säga), då kan man undra vad i helvete det är som händer i min förening?

Det blir gött med lite ledigt. Ja, det blir väl det kanske. Frågan är vem och vilka som ska ta ledigt? På vilken tid ska man ta ledigt? Vem är tillbaka efter semestern? Ett gäng kontrakt är på väg att nå tiden där dess spelare är fria att förhandla med andra eventuella arbetsgivare, en del lån tar slut, och kanske en del kontrakterade "ungdomars" tålamod kanske är på väg att ta slut? Kommer styrelsens förtroende och tålamod ta slut med Gren? Kommer Grens tålamod ta slut med Jörgen? Frågorna är oändliga. Det vi vet är att föreningen, medlemmarna i IFK Göteborg, aldrig får sluta ställa frågorna, aldrig sluta ställa kraven, aldrig sluta tro, aldrig sluta stå enade även i tider när det är elände.

Oändligt med blaj, jag vet. Sorry för det. Det jag ville komma till att nu får det fan se till att bli lite jävla ordning i leden.

Vad är det som måste göras då? Det har flertalet avlönade journalister redan försökt sätta fingret på. Det har även majoriteten på alla sociala medier påpekat också. Jag lär väl förhoppningsvis lyckas även jag. Nu är det "bara" upp till styrelse och de som på ett eller annat sätt är avlönade av IFK Göteborg att exekvera. En röd tråd. En idé. En trovärdig vision som är välförankrad internt och som blir väl kommunicerad externt. Vad gör vi? Vad vill vi? Var och vart ska vi? Vilka är vi? Varför håller vi på? Det måste kokas ner i kortsiktigt och långsiktigt. Denna säsongen är körd. Nu gäller det att göra allt som står i makten för att inte blandas in i kval eller botten (sjukt!). Men, vad gör vi nästa år? Vad gör vi om fem år?

Man kan tycka att det inte ska behövas formas andra målsättningar än att vi ständigt ska vara i toppen och utmana om guld. Något annat för en klubb som IFK Göteborg vore ju befängt? Ja, det är ju så, men det är samtidigt den insikten, eller avsaknad av sådan som satt oss precis där vi är nu. Mun efter matsäck. Att matsäcken ser ut som den gör, det är ett kapitel för sig det också, men nu när vi måste äta havregrynsgröt, blodpudding och potatissoppa, då måste vi se till att ha spelare som i helvete gör vad som helst för att få äta budgethusman på Kamratgården. Vi behöver inte några som bara kräver gåslever, skaldjursplateau och Taittinger. Åtminstone inte som wajnar om det, förväntar sig brutala kontrakt och presterar tämligen lite, aktat vad de kostar.

Vem som ska ansvara för att de unga, hungriga och framgångstörstande spelarna som gör allt för märket på bröstet, färgerna på tröjan och oss vid sidan av, det är en oerhört svår fråga. Allt hänger ihop med degen, men att låta Jörgen Lennartsson kliva av här under semestern, låta någon annan ta platsen interimt och intensifiera jakten på rätt person att förvalta över tid måste vara det bästa just nu.
Då krävs såklart att Mats Gren sitter kvar. Att göra sig av med både sportchef och tränare är varken realistiskt, troligt eller särskilt smart.

Jag har ingen aning om vem som ska/bör ta hand om blod(puddings)törstiga talanger kryddat med några klassnamn, som gärna får och bör dricka champagne ibland, de närmsta åren, men att nuvarande konstellation ska få förnyat förtroende och kanske göra något revolutionerande annorlunda bara för att det finns en annan trupp att tillgå, det tror jag mindre på.

Så, kortsiktigt, in med någon inifrån, e.g. Tomas Olsson och Hjalmar sista halvåret, låt Jörgen kliva av nu, leta intensivt efter någon tränare som har potential (läs: gärna inte en trött tränare inom svenska bastuklubben), forma strategin nogsamt, kommunicera den väl, förläng med rätt (få) spelare, låt andra gå och ge oss något att börja tro på igen. Vi behöver det. Det går inte att gömma sig längre, Det är dags att prestera prestera.

All sorts gnäll emottages tacksamt på @hallundan på twitter. Framåt.