2013/10/06

Bekännelser och bittra minnen

NEGATIVA TAL. IFK Göteborg förlorade matchen mot Djurgården idag. I ärlighetens namn är det väl inte så mycket att säga om den saken. Visst, vi hade ledningen. Visst, vi rycker upp oss lite efter dubbelbytet. Visst, Söder stod för vad som såg ut att vara årets miss när Sobra frispelade honom på bortre stolpen. Visst, Farnerud brände ett jätteläge. Och sedan ett till. Vibe hade en boll i stolpen. Och visst, straffen var feldömd. Men ändå. Resultatet var både logiskt och rättvist.

Vi förlorade matchen mot Djurgården idag, men inte SM-guldet. Det gjorde vi för längesedan. På Strömvallen. På Grimsta. I Jonas Erikssons huvud. Det dröjde bara ett bra tag innan ekvationen klarnade. Innan det blev tydligt att vi hade behövt de där sex eller åtta extra poängen nu på slutet, när både Malmö och Djurgården är bättre fotbollslag än IFK Göteborg.

Nu är det som det är tyvärr. Vi fick med oss en poäng från de där tre matcherna för längesedan som vi av olika anledningar borde ha vunnit. Och därför hamnar alltså guldet i Malmö, oavsett om de lyckas spöa Häcken idag eller inte. Oavsett allt egentligen. Så kommer det att bli. 

Hur det slutar för oss – var i tabellen vi hittar IFK Göteborg när hela ekvationen är ifylld  – återstår att så klart att se. Men jag skulle inte sätta mitt livs besparingar på att det blir med en Europa-plats.