Gerzic håller inte måttet

FRAMTIDSTANKAR. Gårdagens drömlika match lämnade både saker att fundera över inför framtiden, men också att hurra över. Vilken väg skall vi egentligen styra in oss på för att få käka guldpytt i november?

Att vi spelade allt annat än bra igår finns det nog ingen människa på denna jord som säger emot. Vi var knappt tvåa in i duellerna och med ett näst intill obefintligt passningsspel lyckades vi inte få fast bollen över huvud taget på Malmös planhalva. Jag skämdes. Det gjorde ont att se oss lira igår. Allra mest besviken blev jag på Gerzic. Låt mig förklara varför.

Gerzic duellspel var i det närmaste obefintligt

Nordin Gerzic var ett felköp, så är det bara. Det gör fruktansvärt ont att säga det - då han är en underbar karaktär som jag själv fått möjligheten att träffa och snacka med närmare - men Nordin är inte vad vi alla hoppades på. Han besitter inga unika egenskaper som tillför laget någonting. Han väger lätt i alla typer av dueller, springer inte ifrån den långsammaste av motståndare och varje gång han tar emot bollen centralt i banan får jag rysningar över hela ryggraden. Det går alldeles för trögt och när han inte ens kan briljera med fin teknik och träffsäkert passningsspel längre, ja då finns det inte mycket att hurra över. Det fungerar inte att lalla runt på mittfältet och slå bort boll efter boll och samtidigt konstant förlora dueller och inte orka löpa fram och tillbaka   när det ställer om.

Vårt största problem igår var att mittfältet blev alldeles för utdraget. Det påminde mig mycket om de senaste åren, då vi blivit för långa och därmed alltid haft för många spelare för långt bort ifrån bollen. I år har vi lyckats täta ihop laget och enligt mig är det just det som gjort oss så här framgångsrika hittills. Med två oerhört slit- och konditionsstarka innermittfältare i Jakob och Philip har vi lyckats orka fylla på i offensiven när vi vunnit bollen och därmed också blivit mycket starkare i andraduellerna, och på så sätt lyckats behålla bollen på motståndarens planhalva under längre perioder. Igår orkade inte Gerzic springa tillräckligt på mitten. När vi lyckades vinna bollen på egen planhalva och Hjalle tjongade upp den på Tobbe eller Stiller - som i sin tur inte hade mycket att säga till om i huvudspelet mot Jansson och Helander - så var Malmös innermittfältare ALLTID först på bollen efter vunnen nickduell. Sedan samma visa igen.

Anledningen till att våra bollskickliga talanger inte blommat ut under de senaste åren är att vi inte lyckats behålla bollen på motståndarnas planhalva. Trots att vi inte har/haft en forward i stil med Simovic eller Bangura som kan fånga in uppspelen och hålla i den i väntan på understöd, så har vi envisats med att tjonga långa chansbollar. Det är en ekvation som inte går ihop. Det finns en anledning till att bollskickliga spelare som Joel, Söder, Gerzic och Sam, för att nämna några, ofta känns jävligt vassa när de får hoppa in i slutet av matcher där vi för spelet, för att istället vara helt osynliga och underprestera rejält så fort de får chansen från start. Det är inga spelare som är anpassade för att försöka vinna andrabollar och slita ont i det defensiva spelet. Därför vill det till att hitta en balans och täta ihop laget, vilket vi tills igår faktiskt lyckats göra. Och just därför är jag inte speciellt orolig inför kommande matcher.

I John Alvbåge har vi en klassmålvakt. Förra året lyckades han först prestera efter att ha släppt in ett enkelt mål i varje match. I år har han lyckats göra de avgörande räddningarna innan, trots att han inte fått så mycket att göra hittills.

Backlinjen är klockren. Kjetil har tagit många kliv framåt i år och det märks att han njuter av att ha en riktig ledartyp bredvid sig. Firma Bjärsa och Kjetil har varit ruskigt täta och bra i år. Dyrestam likaså. Den enda som jag är lite fundersam över är Adam. Han har inte alls kommit upp i normal nivå de senaste tre matcherna och har emellanåt sett lite klumpig ut. Har dessutom haft svårt att komma upp i press på sin gubbe och han har därför tvingats till onödigt många man-mot-man-situationer.

Vår älskade Hjalmar visade tyvärr igår upp att han inte håller i ett lag som skall fajtas om SM-guld.

Philip Haglund fortsätter visa stor karaktär och briljera i det defensiva spelet. Hade det inte varit för Haglunds enorma vinnarskalle i går så vette sjutton om vi hade lyckats få in det där målet. Springer och springer och springer. Hans offensiva utflykter får dock lida av att han inte har Jakob bredvid sig.

Sam Larsson, vilken jävla hjälte den killen är! Blott nitton år gammal och har gjort sex poäng [2+4] på sex allsvenska starter. Det är ruskigt starkt! Hör egentligen hemma i en roll som släpande forward och det är där han lirat genom ungdomsåren. Kanske är det ett alternativ att pröva Sam bakom Tobbe, och flytta ut DMK på vänsterkanten?

Vad gäller Stiller så känns det precis som med Hjalle. Han har ingenting i en blåvit startelva att göra. Bättre han tar sig an Solkjaer-rollen som inhoppare även i fortsättningen.

Sist men inte minst vill jag passa på och hylla alla supportrar som var på plats. Det blir inte riktigt samma tryck som man kanske hoppas på när det finns så många "marginalsupportrar" på plats och i klacken, men det får man helt enkelt köpa.

Trycket när vi kvitterade var trots allt helt magiskt. Det kommer man leva länge på!