2009/11/28

Primaterna på Gamla Ullevi

GÄSTKRÖNIKA. BaraBen.com välkomnar gästkrönikor från er supportrar. Ibland ett okänt namn, ibland en blåvit profil, ibland en anonym person. Vill du dela med dig av dina åsikter till BaraBens tiotusentals läsare så mejla in ditt material. I dag funderar "Joakim" på det här med passion.

En gammal arena revs och en ny skulle byggas. Vi som stod runt om och tittade när maskiner mejade ner vad som en gång varit vårt hem slog lite vemodigt ner blicken och skrapade med skosulan i asfalten, nästan skamset. All denna historia tillintetgjordes av brutala och okänsliga skopor, vilka aldrig burit en randig halsduk eller jublat med knuten näve, ett frånstötande gnissel var allt de hade att säga innan de satte igång. Vi kunde bara se på, som fotbollssupporter kan man alltid bara se på.

Kunde vi inte få göra det själva tänkte vi, ge oss hacka och spade så river vi vårt hem med respektfullt varsamma händer, bit för bit, så vi får tid att begrava betongstyckena och ge dem den andakt de förtjänade. En fotbollspsalm framförd av evigt sörjande – tänk på döden. Nej, sådan är inte verkligheten. Samtidigt som vi stod där och tittade på fördärvet mellan fingrarna förstod vi att det här var något vi var tvungna att ta oss igenom, vi tog vår plikt och betraktade det vi unisont egentligen ville se, det finns ingen tid för nostalgi nu. Inte när man strävar efter framgång. I IFK Göteborg strävar vi efter framgång. Uthärda!

Länge var där bara en öppen ödslig yta, ett blödande sår som inte ville läka, ett ruttnande kadaver som långsamt bröts ner av havsvindar och piskande regn. Gräsplanen låg kvar, rakt på mittcirkeln en hög med grus. En hög med grus! Fy fan, mycket ska vi se under solen innan vi försvinner. Brottsplatsen var inhägnad, som sig bör, stora staket och obehöriga äga ej tillträde, vår åldrade älskare låg för döden och en avvisande hand var allt som mötte oss. Det här är inte er sak! Nej, det var väl inte det, men vi ville så gärna. Bara en sista kyss, snälla! Lider gör man på avstånd, antar jag. Allt är avstånd, allt är inhägnat, men det hör väl egentligen inte hit.

Vi gick av och an utanför ett oändligt staket av stål, händerna djupt nertryckta i fickorna, med oss i den regnvåta motvinden bar vi tentaångest, arbetsskador, kärlekstrassel, skoskav, influensavirus, sömntabletter, knäkrångel, hjärtklappning, kaffekickar, fyllor, snabbmat, munsår, söner, döttrar – allt det som får tiden att gå utan att vi egentligen märker det. En dag när vi gick förbi hade solen äntligen vänt sitt leende ansikte mot stan igen, Håkan Mild sa något i stil med ”det är ju fan 20 grader!”, det var hemmapremiär, tiden hade gått och vi hade uthärdat.

Den dagen är ett av våra finaste minnen, Gamla Ullevi hade rest sig igen. Vi hade stått på tå bakom inhägnaden, spänt blicken och kikat in mellan gallret, sett på stolarna, våra stolar! ”Nu har de satt upp målen” hörde vi någon säga, allt var barnsligt spännande. Dagen hade kommit, dagen som skapade ett före och ett efter. Att ta sitt första steg in på den nya arenan var som att ta ett kliv rätt ut i Grand Canyon, en avgrundsliknande glädjesvindel knöt sin näve längst inne i vårt innersta, där vi blir till jag. Sedan gjorde Stefan Selakovic mål.

I november samma år hade sista slutsignalen för säsongen ekat bland betongen, i lägenheterna på andra sidan ån andades man ut, ”vi rasade inte i dag heller!”. I ett annat hus, bara lite längre bort andades gubbarna också ut – ”Blåvitt vann inte i år heller” och man började fila på mystiskt obegåvade texter som senare skulle publiceras och tryckas – ha! Vi hade gått hem från arenan, arga och besvikna, men jag stod kvar, jag var tvungen att bryta mig ut från det blåvita kollektivet för en stund och gråta, ingen skull få trösta, det är min terapi.

På vårt gräs rusade människor tvärs igenom en rad av poliser på ostadiga ben och med söliga ögon, man tog tillfället i akt, satte sin smutsiga känga rakt ner i vår stolthet och rotade runt. Jag kände mig så försvarslös, stod där och tog all skit som kastades mot mig. En fet, bar och tatuerad överkropp kom vaggandes mot mig med händerna utsträckta i vad som kunde vara en omfamning om det inte vore för ögonen, där rasade hat och hån – ingen glädje. Och samtidigt som jag gnuggade ut den våta sorgen i hela ansiktet skämdes jag lite för vår artgemenskap.

Men man ska kanske inte klandra dem egentligen, vi är fortfarande primater – en del av oss försöker bara upprätthålla någon slags behärskad fasad, nedslå och förneka våra djuriska drifter, andra försöker det inte. Dessa människor kan ha olika färger på halsdukarna, även blått och vitt, den här gången var det svart och gult. Vi förlorade, vår käresta besudlades och våldtogs samtidigt som vi tittade på. Igen. Men vad vi visste, alla vi som gick eller stod kvar, var att vi måste uthärda. Vi måste uthärda för att nå framgång, och i IFK Göteborg strävar vi efter framgång. Heja Blåvitt!

Hälsningar,
Joakim

32 kommentarer:

  1. Helt otroligt bra! Gåshuden är ett faktum. Mer av dig!!

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet

    /?

    SvaraRadera
  3. SJUKT, SJUKT, SJUKT BRA SKRIVET!

    SvaraRadera
  4. Det vackraste jag läst på baraben, kanske det vackraste någonsin.

    SvaraRadera
  5. Grymt, heder!

    SvaraRadera
  6. När BaraBen är som bäst. Det finns tydligen skribenter som inte behöver blanda in politik i sina krönikor. Bra!

    SvaraRadera
  7. om jag hade fått en krona för varje gång folk skrivit "bäst någonsin på baraben" så hade jag varit rik nu. folk verkar tycka att sidan bara blir bättre och bättre och...

    SvaraRadera
  8. INGEN ÄTER PYTT I GÖTEBORG

    SvaraRadera
  9. Om jag hade fått en krona varje gång AIK hade vunnit allsvenskan hade jag ändå inte haft råd med en daimstrut ens

    SvaraRadera
  10. Råttor är inga primater - -dom går ju för fan på fyra ben, krypande, drägglande och hatande

    Bajsborg

    SvaraRadera
  11. "Vår käresta besudlades och våldtogs" om detta är känslan så är det helt OK att använda så starkt språk. Men då ska man också göra något åt saken. För inte tittar man väl på som en fegis och bara låter det hända, eller?

    SvaraRadera
  12. Den där svarta söndagen glömmer jag aldrig.

    Jag blev tokig inombords av att se råttorna springa in på planen.
    Den naturliga instinkten var förstås att rusa in på planen och bemöta de råttor som sprang fram för att håna oss.
    Och visst hade vi kunnat springa in på planen och ta en fight.
    Men vad hade ett stort slagsmål inför rullande tv-kameror tjänat till, annat än skandalrubrik på skandalrubrik.
    Nu blev det en del slagsmål på läktarna men inga jätterubriker.

    Men man glömmer aldrig den där söndagen på Gamla, det är en sak som är säker. Mardrömmen som besannades...

    SvaraRadera
  13. Vi lät oss våldtas som dom fega kräk vi är! Vi vågade inte ge oss på råttorna. Face it!

    SvaraRadera
  14. INGEN ÄTER PYTT I GÖTEBORG!

    SvaraRadera
  15. Låt som storma, låt dom leva rövare. Låt som tro att vi snor deras sånger. Låt dom tro att dom var bäst år 2009. För snart spricker luftskeppet. Då står vi högst på tronen återigen, som sig bör.

    Väldigt bra skrivet...

    SvaraRadera
  16. "Låt dom tro" Statistik AIK-glenn = AIK 9p Glenn 0p. Vi tror inte att vi är bäst, vi vet!

    SvaraRadera
  17. Att råttorna har mindervärdes komplex är tydligt när man ser hur viktigt det är att fortfarande försöka håna Blåvitt för förlusten. Men det är kul att dom insett att Blåvitt är tidernas bästa svenska lag.

    SvaraRadera
  18. kan vara något av det bästa som publicerats på BB

    /B

    SvaraRadera
  19. citerar gärna citatet från anonym nr 13: "Nu blev det en del slagsmål på läktarna men inga jätterubriker."

    tycker du inte har vart några jätterubriker i tidningarna efter guldfinalen så har du aldrig öppnat en GP efter den dagen, den saken är jävligt klar iaf

    SvaraRadera
  20. GT idag: 29 göteborgshuliganer stängs av. Detta är naturligtvis helt rätt. Nu väntar vi bara på att utredningen från guldmatchen blir klar, och att dräggen som gav sig på Tobbe och Alex inte får gå på fotboll nästa år, att dräggen som stod och gav fingret och hetsade klacken inte får gå på fotboll nästa år, att dom som klippte sönder våra målburar inte får gå på fotboll nästa år. Jag säger som Tobbe "Låt dom slåss om dom vill, vi ska inte hålla på med sånt, vi är IFK Göteborg". Vi hävdar oss på planen, antal SM-guld efter andra världskriget: IFK 13, AIK 3.

    SvaraRadera
  21. Anonym 21:43. Tycker inte heller att jätteslagsmål framför kamerorna hade gett något. Jag hatar verkligen aik, men inte så att jag har behov av att slå dem eller använda ord som våldtäkt för att förklara vad jag kände när de vann. Sådant språkbruk sitter råttorna bara och gottar sig åt, och det ska vi inte ge dem. För ser man någon man gillar bli våldtagen så skiter man väl för fan i tidningsrubriker och agerar, annars framstår man bara som feg när man sitter och lipar så här i efterhand på nätet.

    SvaraRadera
  22. hur fan är det möjligt att någon ska på älta detta igen om aik. glöm nedersta delen av texten så är den bra, blir så jävla arg när jag behöver höra om igen att aik våldtog gamla ullevi, så jävla onödigt

    SvaraRadera
  23. otroligt hur mkt gnagare och gajsare det är som skriver inlägg här på baraben, fantastiskt patetiskt :)

    SvaraRadera
  24. Du är het, Joakim. Var bor du? Har du lust att komma förbi i London så bjuder jag på fest och pokerturnering? Fortsätt skriva krönikor!

    SvaraRadera
  25. Mycket bra elr förabannat jävla bra skrivet. Du sammanfattade mina känslor från första till sista bokstaven

    SvaraRadera
  26. Ärligt talar, det är inte lite propaganda-varning på texterna här nuförtiden! För tankarna mot gamla diktaturstater där allt bara förskönas görs antingen svart eller vitt. Har tänkt på detta ett tag nu. Dom flesta av oss som har några hjärnceller kvar ser det smått komiska i att raljera och försköna, men jag lovar att det faktiskt finns folk som sitter hemma och gråter medan dom läser texten. Till alla er: Propaganda är aldrig bra, det ger bara en skev verklighetsuppfattning....

    SvaraRadera
  27. East Bay Ray2009-11-30 13:34

    Underbar läsning för en dubbel mästare om dagen då staden Göteborg blev totalt förnedrad.

    Såg att ni ska möta oss i något som heter supercupen innan nästa säsong startar. Märkligt, ni vann väl inget i år?

    SvaraRadera
  28. East Bay Ray gå och lägg dig. Tönt!

    SvaraRadera
  29. Snyggt skrivet.

    SvaraRadera
  30. Håren står rakt upp på hela kroppen. Läste samtidigt som jag lyssnade Bröderna Grov - Vi ska alltid stå upp för Göteborg. Och det är precis vad du gör med inlägget, du står upp för Blåvitt. Detta berörde verkligen. En för alla, alla för blåvitt. 2010 år vårt år! Så är det bara. Iår ska vi hela vägen till SM-GULD. Framåt kamrater! Alla till GU varje hemma match. Nu sjunger vi fram våra hjältar till guld! Jag är säker på att vi både blir bäst på plan och på läktarn!

    SvaraRadera

Hos BaraBen.com använder vi sunt förnuft och generell "netikett" i diskussion och debatt. Bete dig inte som en idiot - slipp känna saxens vrede.