2008/04/12

Magiskt, men tragiskt

KRÖNIKA Så var det då match igen. Ladda först framför datorn, sen kanske några varv inne på stan innan det är dags att äntra Ullevi. Det skall dock erkännas att det inte känns på samma sätt som det brukar längre. Den riktiga spänningen finns där helt enkelt inte längre. Förhoppningar har utbytts mot förväntningar.

Vi är regerande mästare i år, och det känns. Det känns på sättet man ser på matcherna. I år så hoppas man inte längre att vi ska vinna, det är numera ett måste. Förra året - eller för all del - åren innan det, så gjorde inte en förlust så mycket ändå eftersom man ändå visste att vi var ett hopplöst mittenlag. Någon bra vinst, någon dålig förlust, so what?

Förändringen kom förra året. Efter sommaren såg det riktigt bra ut och man fick känslan av att det kanske skulle kunna gå vägen. Varje match blev en måstematch. Det var nerv och spänning till tusen. Det var krig i varje match. Och vi vann. Som vi vann. Och vi firade hela natten lång tills man ramlade ur en svarttaxi innan den fortsatte österut med Andres och Moses. Och kanske var det även där man ramlade ur det som en gång var och in i det nya. Livet som regerande mästare.

För precis som Andres och Moses försvann, så försvann även lite av känslan. Jag trodde jag var gjord för de dagarna. För livet som herren på täppan. Men jag kan ha haft fel.

En törst efter något som var så långt borta i så många år har ersatts med en nöjd känsla av att vara bäst. Att just nu vara störst, bäst och vackrast. Men är det inte så, att det som driver en människa är att hela tiden sträva efter mer? Men när man redan är på toppen av berget så är det svårt att komma högre upp. Kvalet till Champions League då, tänker säkert någon. Jo, faktiskt är det så att det är det stora målet i år i mina ögon. Att visa att vi faktiskt kan vara bättre än bönderna och alla andra lag också för den delen och faktiskt lyckas kvala in till gruppspelet. Det är det som gäller i år när Allsvenskan helt enkelt inte gör mig lika upphetsad längre.

Bättring är dock redan på väg. Vinner vi inte i år står vi där nästa år igen. Längtandes efter det stora guldet, törstandes efter segerns bubblande sötma. Kanske är det därför nu när man är mästare som man skall säga: nästa år, då jävlar. Vad vet jag.

Men det kan ju lika gärna bli så att vi vinner i år igen såklart. Och likt förbannat står jag där på läktaren igen, om bara ett par timmar. I en match som vi bara ska vinna. Och även om firandet då säkerligen skulle bli aningen beskedligare än förra året så skulle man självklart bli gladare än gladast i år igen, om vi återigen tar hem hela skiten. Och vem vet, kanske kommer de där krigskänslorna tillbaks under hösten. När varje match återigen betyder liv eller död. Vid gud, låt dom göra det.

Låt det bli magiskt men tragiskt igen.

8 kommentarer:

  1. Ska du på Håkan idag eller? Håller inte med. När vi har vunnit Champions league kan jag känna lite som du gör men i dagsläget har vi mycket kvar att vinna och dominera innan jag är nöjd.
    Känner dock så vad gäller "min andra klubb", Chelsea. Där är det endast vinst med fyra mål som gäller annars är det dåligt. Ja, jag vet, dom har inte vunnit CL dom heller. Inte än...

    SvaraRadera
  2. Erling, du vet att jag står vid din sida i denna tragik...

    SvaraRadera
  3. Erling, du håller en stadig kurs med dina krönikor som alltid håller en mkt hög standard. Roligt med alla Håkanreferenser i senaste texten, ramla ut ur svarttaxibilar och vara gjord för de dagarna. Du, jag hoppas att vi slipper avsluta säsongen på temat förhoppningar och regnbågar...

    Culo

    SvaraRadera
  4. skiiiiitsnack, ifks matcher är veckans höjdpunkter, alltid lika spännande! Vänta bara till hat-lagen kommer på besök, som DIF, AIK, Malmö, och de patetiska bönderna från borås.

    EN HÄST
    EN GÅS
    EN HORA FRÅN BORÅS
    !!!!!!!!

    SvaraRadera
  5. Hmm personligen känns det som Blåvitt kommit hem igen efter de dystra åren som mittenlag. Jag förväntar mig ALLTID vinst när Änglarna går ut på planen.
    Och nu känns det som den gamla maskinen är tebaks :)
    //Karlsson

    SvaraRadera
  6. Känns likadant för mig här. Bra skrivet Erling!

    SvaraRadera
  7. oDu har en fet poäng, mättnaden har smugit sig in, inget är riktgit bra nog.

    SvaraRadera
  8. Mycket bra skrivet! Trots att, IFK:s matcher är det enda som lyckas motivera mig att hålla mig levande ännu en dag och inte hoppa från Göta älvbron när horisontell regn letar in sig i mitt öra gång på gång när jag är på väg till&från jobbet, så håller jag med dig.
    Känslan av att inget annat än "bländande passningspel och krossbollar till höger och vänster duger" har smugit in sig även hos mig. Vi kräver en hel del från våra änglar trots att vi kommer ihåg att IFK för inte alls så länge sedan hade en hel del problem med nykomlingar (minns du Assyriska hemma?).
    Men låt oss be och hoppas att Blåvitt förgyllar hösten även iår!!!

    SvaraRadera

Hos BaraBen.com använder vi sunt förnuft och generell "netikett" i diskussion och debatt. Bete dig inte som en idiot - slipp känna saxens vrede.