På gång


Silly Season

måndag 1 september 2014

Matchtankar - kälmäh hemma, 31/8

ANALYS. Såsigare leverans än Stahres byten från min sida. För dåligt. Kanske fastnade i det mysmjuka solskensgöttet efter förra matchens "matchtankar" medelst rörlig bild i Kanal Gnell? Eller kanske rentav är förjävla ledbröten efter helgens matcher (och segersöta vinst mot Brown Bombers) i Rikets Änglar? Frågorna är många, men här är i alla fall någon form av analys av gårdagens ändå säkra trepoängare mot Ole Söderberg.

Trevlig elva på pappret. Rentav bekant faktiskt nowdays. Emil given på högerbacken. Kjetil som spelar på sitt skönt märkliga felpass/konstig grej/räddar situationen-sätt. Søren på vänsterkanten (mindre bra igår ändå). May på rätt position (jävlar vad bra han är ändå, även om det bjöds på lite skumt igår). JJ är så bra han kan vara. Lasse och Gustav på topp (yay!). Och så MSD då (återkommer till honom senare).

Återigen borde man kanske inte wajna ihjäl sig efter en såpass rejäl trepoängare, många kvalificerade målchanser framåt, förhållandevis säkert bakåt och ett rätt trevligt spel. Men. För att haka på coach Stahres devis med "när man är jävligt dålig är man bara dålig, och när man är jävligt bra är man bara bra", så känner jag nu, ett dygn senare. Vi var kanske bara bra igår. Inte jävligt överdådigt bra (Engvall och i viss mån Vibe undantagna) och inte orimligt jävla dåliga. Svammel här nu, men poängen är den att man inte riktigt vet (och har vetat på flera år) var blåvitt står? Jag menar att ojämnheten är för tydlig. Lägstanivån är för låg, högstanivån är fan rätt hög, men visas på tok för sällan, coachningen är förjävla uppenbar och extremt rädd/feg och man har ingen aning om vad det kan tänkas bli för match.

Visst, det finns ju hundratals tjusningar med detta, det är väl därför tycker vi om vår allsvenska och älskar vårt blåvitt, men, det är väl kanske lite häri vi ser varför det är så svårt att "sälja produkten blåvitt"? Vill egentligen inte komma in i en sådan monolog just nu gällande publiksiffran och varför det är så jävla svårt att få hypen och folket till GU, men här tror jag lite av den gode Wibergs poänger finns...

Hur som helst, för att motivera gnället här igen då måste jag trycka på Stahres byte, när vi leder förhållandevis säkert och de dessutom fått en gubbe utvisad, att ta ut MSD (borde gjorts tidigare, för han var inte bra igår, heller) och slänga in Gustav (S)... För att då dra ner Vibe som högerytter och köra 4-2-3-1, eller kanske ett 4-5-1 (fan vet vilket) när det är tio, tolv kvar känns som att man är så jäääääävla rädd att torska, när det finns nya hungriga offensiva spelare som måste få speltid, då känns det lite som att "man är nog fan sämre än dålig" ändå. Åtminstone som matchcoach.

Äh, jag kanske överreagerar lite och borde sitta ner och vara nöjd med tre pinnar (i den viktiga sexpoängsmatchen) eftersom vi nu är bäst i stan (yay, medelmåttighet!), men jag kan inte riktigt släppa det ändå...

Skit samma, några korta från matchen då:

+ Engvall! Köng.
+ Vibe! Oj så bra han är. Ingen skit  i landsholdet nu!
+ Emil. Älskar arbetsinsatsen. Igen.

- Bytena. Inte nöjd.
- MSD. För många skräpinlägg. Igen.
- Luddes fasta. Måste bli bättre.

Ryyyyysligt het match mot ellos borta nu efter uppehållet. Framåt!

Till sist, tack till Änglarna för ett trevligt arrangemang i helgen!

söndag 31 augusti 2014

Matchchat: IFK Göteborg - Kalmar FF

MATCHCHAT Matchchatten är baserad på en irc-kanal. Och för er som använder en egen irc-klient är det servern "irc.geekshed.net" och rummet #Baraben som gäller.
Skulle det uppstå problem med att ansluta till kanalen kan följande länk användas. [LÄNK]

Skicka !startelva för att få startelvan skickad till dig.



torsdag 28 augusti 2014

Robin Söder, glöder.



Missa inte Bluewhite Angels youtubekanal.

Va fan?!?

Även om sortiment och storlekar i många fall suger så ska vi väl inte behöva DO-anmäla varandra? Jag trodde inte det var något vi kamrater gjorde mot varandra. Tji fick jag..
Saxat från SVT.se

tisdag 26 augusti 2014

Premiär för BaraBen-Podden

PREMIÄR Då vara det så dags för det första avsnittet av BaraBen-Podden. I det första avsnittet diskuterar PatrikG, feldgrau, och Stellham bland annat nyförvärv, "Måns-Melkers" frisyr & feldgraus första europaresa. Dessutom ett Instagram-tips ni absolut inte vill missa!

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver!

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171

Eller lyssna direkt på webben:

Matchbilder: Falkenbergs FF - IFK Göteborg



Första bortavinsten
sen Malick Manés drömmål på Friends Arena mot AIK (alla mål mot detta gäng råkar vara just det) och nytändning i jakten på kvalicering till europacupspelen nästa år. Och med det en liten mer intressant höst, trots den redan körda guldjakten... Detta förevigades av Emelie Hübner (@EmzaansFoto) för BaraBens räkning.

Bilderna får inte spridas vidare utan Emelies och BaraBens tillåtelse.

söndag 24 augusti 2014

Kanal Gnell - On the road.



Kanal Gnell, här med ingen mindre en vår evige gnällpenis Henrik V Svensson. Även kallad @hallundan på det sociala nätverket twitter. Henrik delar med sig av sina tankar från sin jättehäftiga R-designbil. Inte mycket motor under huven, men aluminiumpedaler, det har den!

Stormvåg mot Hallandskusten

INFÖRHETS. Min farfar, fiskare från skärgården, lärde mig som ung att gränsen mellan klippbad och sandstränder går strax söder om Vrångö, ungefär omkring Hallandsgränsen. Söderut tar långgrunda sandstränder över, fiskare har metspö som arbetsverktyg och klippor kallas stenar. Norr om Hallandsgränsen går blicken mot omvärldens alla hav; söderut ligger fokus på danska sundet och Stockholmsturister.  

I dag åker vi söderut för att möta Falkenberg. I dag korsar vi Hallandsgränsen och besöker den danska pirens skyddslingar. I dag är vi klippornas envetenhet inför vindens stormstyrka och vågornas förkrossande kraft inför blekgula halländska ekor på alltför djupt vatten. Idag är vi Blåvitt, Sveriges största och stoltaste klubb, Poseidons kärleksbarn och västkustens stolthet. Som illustration och inspiration hämtar vi det utmärkt färgkodade japanska konstverket Berget Fuji sett genom vågor vid Kanagawas kust, även känt som Den Stora Vågen. Lycka till, Falkenberg.



fredag 22 augusti 2014

Bandet mellan Robin och Blåvitt

(YTTERLIGARE EN) AVSKEDSKRÖNIKA. Robin Söder gjorde mål i den berömda matchen mot Basel 2008. 31 minuter senare hittade domaren en straff och skickade in Basel i Champions League. 6 säsonger har Robin gjort i IFK Göteborg, 6 säsonger där Robins öde på ett väldigt speciellt sätt varit förbundet med klubbens: när Robin spelar och gör mål går säsongen bra för IFK Göteborg. Han behöver inte nödvändigtvis vara på plan i de viktigaste matcherna eller ens spela bra alla gånger, men om Robin har en bra säsong har IFK Göteborg det, och det finns nog ingen annan som på sätt och vis så personifierat IFK Göteborg de senaste 6 åren.

Robin Söder kom till mästarna Blåvitt 2007 som en av Sveriges mest lovande talanger. Under 2008 fick han chansen och hade det inte varit för en domare som säkrade segern för Basel hade han varit mannen som skjutit Blåvitt till Champions League. Även om det i slutänden bara blev en tredjeplats för Blåvitt var det ett år av framgångar för det unga laget som var närmare än någon svensk klubb sedan dess att nå den finaste av Europaturneringar. Yngst av alla var Robin som utsågs till årets nykomling i Allsvenskan. Han är än idag den yngste som någonsin fått priset.

Säsongen 2009 stannade Robin i klubben trots buden från Milan och Bayern München och under våren spelade han återigen som en Torbjörn i bland annat den legendariska matchen mot Djurgården. Målen blev relativt få, men han var en viktig del i IFK:s framgångsrika anfall och Robin blev 18 år gammal uttagen till U21-EM som enda spelare under 20. Säsongen 2009 var också ett år då såväl IFK Göteborg som Robin Söder fick svåra sår som satte sig djupt i själen och som skulle ta lång tid att läka - om de ens kan sägas ha gjort så idag.

De tre åren som följde på nederlaget på Ullevi 2009 (både lagets och Robins) blev allihop misslyckade år då olika experiment följde på varandra i en desperat jakt på såväl mental som spelmässig styrka och återkomst till det där som vi lovat oss själva att vi skulle vara. Vi var rädda och trasiga och desperata, och många av oss hatade och gav upp om Robin därför att vi egentligen hatade och gav upp oss själva, för det vi varit och som vi fruktar att vi ska bli när det går dåligt. Robins mellanår var våra egna mellanår och försöken att på en gång bryta förväntningarna och överstiga dem var våra egna försök att bli något annat än klubben som en gång varit stor.

Det var först förra året som det verkligen lossnade. Under säsongen Robin Söder tangerade det svenska rekordet i mål i flest matcher i rad och vi var återigen ett topplag. Den mörka hösten för både oss själva och Robin döljer lätt att vi faktiskt var ett topplag igen, inte minst som mörkret fortsatt in i denna säsong, men Söder och hans nio mål förra säsongen är en del av varför besvikelsen är så stark nu: vi vet vad vi och Robin egentligen kan åstadkomma och vart vi egentligen hör hemma.


Robin hör hemma som anfallare i en klubb med hopp och tilltro till såväl sin egen som hans framtid. IFK Göteborg kan i nuläget tyvärr inte erbjuda det sistnämnda, sorgligt illustrerat av hur vissa griper till desperationens och syndabockandets vapen och buar ut honom innan han ens fått en minut på planen. (Jag är förresten inte den ende som ogillar det greppet.)

När Robin nu lämnar oss är det ett tillfälle till nystart för både honom och oss. Vi kan bli något mer än våra egna syndabockar och lägga hetsjakten åt sidan. Vi kommer aldrig kunna förändra skadorna och smällarna vi tagit, och så länge vårt mål i nuet och framtiden är att besegra våra gamla tillkortakommanden kommer det i sig att vara vår främsta svaghet. Vi är vad vi är och när Robin nu till sist faktiskt går utomlands kan både Robin och Blåvitt få utrymme att se oss själva i spegeln för vad vi verkligen är och vart vi kan ta oss med det.

Robin, du är en förbannat duktig spelare som nu också är utlandsproffs, och jag önskar dig allt gott i det du tar dig för. Du har varit, är och förblir blåvit in i ryggmärgen, och du har varit, är och förblir en del av Blåvitts ryggmärg. Din kämpaglöd i motgång och laglojalitet i framgång tillhör Blåvitts främsta personlighetsdrag. Må vi ses igen på Ullevi, och må segrar och mål följa både dig och Blåvitt för lång tid framöver.

Att tvivla på Robin Söder

AVSKEDSKRÖNIKA. Jag minns inte detaljerna runt omkring. Jag minns inte vilken dag det var, var vi låg i tabellen eller vad exakt som stod på spel. Många år har gått och minnet har grumlats. Det kan ha varit 2008. Ja, det borde det ha varit.

Hur som helst. Mitt älskade Blåvitt hade gjort ett par riktiga jävla rövmatcher. Jag var fly förbannad. Jag hade fått nog. Om inte Blåvitt ville bjuda upp till dans tänkte fan inte jag heller göra det. Ungefär så gick tankarna. Så när Malmö skulle komma på besök på Ullevi så bestämde jag mig för att stanna hemma. Jag tänkte inte ens se matchen på TV. Så förbannad var jag.

Men så tickade sekunderna, minuterna, timmarna. Det närmade sig avspark. Där satt jag hemma i min ensamhet. Eller ja, satt och satt. Vankade av och an, snarare. Nervositeten trängde sig på. Ångesten och förväntningarna. Matchkänslorna. Och ni fattar nog vad som hände. Klart som fan jag inte kunde låta bli att titta.

Jag tror inte det hade gått mycket mer än tio minuter när Robin Söder smög sig in framför Malmös nyvärvade stjärnback Markus Halsti och mötte det där högerinlägget med en perfekt nickskarv via bortre stolpen och in i mål. Känslorna det målet framkallade i mig är svåra att förklara. Glädje, så klart. Men också skam. Vem fan var jag att döma ut Blåvitt? Efter några plattmatcher. Efter några mindre lyckosamma insatser. Vem var jag att tvivla? Det där målet slog mig verkligen som en smäll på käften. Det var nästan religiöst. Och så började jag gråta. Så överväldigande var det. För första och än idag enda gången i fotbollssupporterliv, så började jag gråta. 

Där och då, hemma i min ensamhet medan Ullevi sjöng och vibrerade, bestämde jag mig för att aldrig tvivla på Blåvitt igen. Att aldrig tvivla på Robin Söder. Att stötta i med- och motgång, som det brukar heta.

Torbjörn ska veta att det beslutet fått utstå hårda prövningar sedan dess. Inte minst i år. Kryss efter kryss mot stryklag efter stryklag och förnedrande hemmaförluster mot våra största rivaler. Missade frilägen och bortsnubblade bollmottagningar. Ett håglöst kroppsspråk och ett hängande huvud. Underprestationerna har verkligen avlöst varandra. Och slutsignal efter slutsignal har mitt blåvita hjärta pumpat besvikelse ut i ådrorna. Men jag har aldrig glömt vad IFK Göteborg och Robin Söder gjorde med mig den där dagen för så länge sedan att jag knappt minns den. Och jag har stått fast vid mitt löfte till mig själv sedan dess. Jag har aldrig tvivlat, varken på Blåvitt eller på Robin Söder. Jag har kritiserat dem båda. Det vet ni som läst mina inlägg här. Men jag har aldrig tvivlat. Aldrig slutat hoppas och tro på att det ska vända. Jag har aldrig stannat hemma.

Därför är det med sorg jag läser
att Robin Söder lämnar Blåvitt. Och med glädje jag alltid kommer att minnas honom. För den han är. För det han gjort för klubben. Men mest för att han – att du, Robin, om du läser det här – har lärt mig att aldrig tvivla.

"Är det Mikael Nilsson-läge?”

NOSTALGI. Datumet var den 23 november 1994. Själv var man för ung och framförallt för kort för att vara på plats egentligen, men farsan hade med en spann som jag stod på. Och det är jag evigt tacksam för. Jag snackar alltså om Champions League-matchen IFK Göteborg-Manchester United som Blåvitt vann med 3-1 efter mål av Jesper Blomqvist, Magnus Erlingmark och Pontus Kåmark (på straff!). 



Viasat Fotboll sänder då och då en Champions League-klassiker av något slag. Och häromveckan sände de nyss nämnda match. Så. Jäkla. Bra. Dagens ungdom skulle kalla den episk. Och för en gångs skull är inte det uttrycket en överdrift.

Själv satt jag och njöt och antecknade vad kommentatorerna sa. Så här kommer några godbitar från matchen och några sköna tidstypiska citat från Lasse Kinch och Glenn Hysén.

Angående en frispark långt utifrån:
”Vad är det här för läge? Är det Mikael Nilsson-läge?”
 ”Det kan vara för långt ut för att Stefan Rehn ska kunna knorra den här.”

Minut 40: Mikael Nilsson gör tunnel på Eric Cantona. Cantona som senare blir grinig, stämplar Björklund och sedan blir utbuad varje gång han rör bollen.

Om Cantona: ”Det är så tråkigt att se. Det är han i ett nötskal. Lindqvist fäller Cantona som inte vill ta i hand.”

Mikael Nilsson blir liggande och båren kommer in. Bårpersonalen vänder ryggarna mot varandra och försöker gå åt varsitt håll. Vem vikarierar på vänsterbacken? Erlingmark så klart.

Halvtidsintervju med statsminister Ingvar Carlsson på läktaren som hetsas för sitt Boråsursprung men ändå glädjs av framgången: ”1-0 är i hög grad välförtjänt”, säger han.

”United, United” hör man från bortafansen. Och även ”Glory, glory Man United."

Göta Lejons orkester spelar i paus.

Kinch: ”Kåmark, den stora överraskningen i svensk fotboll den här säsongen.”

Glenn: ”Göteborg kan inte spela defensiv fotboll, de har ett sånt offensivt lagt lag.”

Ravelli snurrar bollen bakom ryggen.

 

Stefan Pettersson, Ölme (i sin klassiska "bandana") och Stefan Rehn var sjukt bra. Som så många andra.

Matchens tre kandidater: Blomqvist, Erlingmark och Rehn.

Publik: 36 350.

Byte i minut 48: Mikael Martinsson ut Erik Wahlstedt (18 år) in.

Kinch: ”Resultatet mellan Milan–Ajax hoppar jag över med flit för den kan ni se i eftersändningen.”

Ravellis skrik efter en hörnrensning: ”Bra Nisse!"

Kinch: ”Har ni sett, ålandsfödde Rehn kommer som en ål, och glider igenom och skjuter men målvakten Walsh räddar.”

Glenn i slutskedet: ”Jag tippar att Göteborg är i kvartsfinal just nu. Ja nu är ju de det, men att de även ska vara det efter matchen.”

Kommentator: ”Överraskande att se hur blek Paul Ince varit i dag.”

Roger Gustafsson tuggar tuggummi.

Tabellen i bild: Blåvitt 9 poäng, Barcelona 6 poäng, Man United 6 poäng, Galatasaray 3 poäng.

Paul Ince snackar till sig rött kort:
”Ince säger något förmodligen väldigt intelligent.”
”Nackdelen med det engelska språket – att så många kan det."

Paul Scholes och David Beckham blir kvar på bänken.

Alex Ferguson har en röd näsa.

Kinch om Champions League-pengar: ”Hittills har Blåvitt tjänat lite mer än 45 miljoner på Europacupspelet. Om det blir seger i dag blir det ytterligare 5,2 miljoner. Dessutom blir man klart för kvarsfinal och då blir det ytterligare 17 miljoner, plus ytterligare miljoner i intäkter. Sammanlagt blir det 74 miljoner. Det är inte klokt.”
”Man kan väl köpa en och annan spelare för det.”
”Om man nu behöver det.”

Ravelli räddar skott från Nicky Butt varpå Kinch säger: ”Där är han – Stålmannen från Växjö.”

Glenn: ”Så mycket bättre lag än vad de har i dag går knappast att få. Och då är ju Stefan Landberg och Mats Lilienberg på väg in också.”

Glenn om Blåvitt: ”Det här är ett av de fem bästa lagen i Europa just nu.”

Kinch om bragdguldet: ”Synd för Blåvitt att det är massa andra lag som gjort bragder i år.”

Kinch: ”Grattis IFK till en strålande prestation. Ni är klara för kvartsfinal i Champions League.”

Alla startspelare bar nummer 1-11.

Björklund och Cantona bytte tröja samt Blomqvist och Kanchelskis.

Blomqvist efteråt: "Det är overkligt, jävligt overkligt.”

Blomqvist om målet: ”Jag fick en långboll av Stefan Rehn och sen blundade jag och sköt.”

Roger Gustafsson efteråt: ”Vi vinner rättvist. Det är hemmaplan och vi är dubbelt så bra här.”

Laguppställning Blåvitt: Ravelli - Kåmark, Ölme, Björklund, M. Nilsson - Mikael Martinsson (E. Wahlstedt '48) , Rehn, Erlingmark, Stefan Lindqvist, Jesper Blomqvist - Stefan Pettersson (T. Andersson '79).

För matchstatistik, spana in matchen på UEFA:s hemsida.