På gång


måndag 24 november 2014

BaraBen-Podden - 14) Ultravax

PODD: 
I veckans avsnitt av #BBpodd gästas vi av Bobban från Ultras Göteborg.
Vi diskuterar bla. supporterkultur, framtida tränarnamn, medias vinklingar och bjuder även på en stor frågestund kring ämnet bengaler. 
Dessutom hyllar vi en viss Trendpattra, kanske lite för mycket.

Vi hörs!

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:


fredag 21 november 2014

Den blåvita Hulken från Kullavik har talat, igen.

UPPFÖLJNINGSKRÖNIKA:
Det var inte tänkt att jag skulle bli någon skribent. Det var just ett gästspel det som var min mening, en krönika om min väg in i supporterlivet. Jag fick såpass mycket positiv respons att jag känner att jag är skyldiga er alla en krönika till. Jag vill rikta ett STORT TACK till alla er som läst min föregående text och sagt så fina ord om den. Det värmer mitt IFK hjärta djupt. 

Supporterkulturen runt den här föreningen är stark, den får folk att växa sig starka. Den cementerar en stolthet och ära i våra hjärtan, tänder lågan till kamp och förenar oss i en batalj sida vid sida. Målet att återigen stå på Götaplatsen som vinnare, en dröm att kämpa och sträva mot. En del av oss dedikerar hela våra liv till och runt matcherna en del ser några få matcher per år. Skall vi bli den där vågen spelarna svävar på som gör både oss och dem oantastliga så krävs det att alla bidrar. Att alla som tar sig till matcherna, träningar och dylikt tar sin del. Inte med det menat att alla skall tvingas göra saker man inte vill stå bakom men att på sitt sätt bidra med det man känner sig kapabel till. Vi har nog alla lite med engagemang att investera i IFK Göteborg. Man vet själv var den gränsen går och det är inte andra personer som skall forma just ditt supporterskap, men samarbeten och en enad grund är enda sättet och vägen vi kan ta för att ta ett steg framåt. 

Vi har på senare år fallit tillbaks i en position där vi gnäller mer än vi handlar, gör hönor av fjädrar och stänger in oss själva i en tro att det inte går att vända trenden. Det är fullt möjligt dock, ett arbete som kräver att det är mer än att den innersta lilla kretsen är delaktiga i arbetet. Med en start i år med #Fullfredag fick nog många med mig upp ögonen för hur lite arbete det krävs för att öka intresset. Vi måste dock inse att det inte föll så bra ut som vi hoppats, att vägen fortfarande är lång. Vi behöver inte några andra lag som hjälp för att hajpa våra matcher, kärleken till IFK Göteborg bör räcka för att ta initiativ och motivera andra. Vi snackar dela ut flygblad, sätta upp affisher, övertyga slumrande änglar att komma tillbaks in i familjen. Vägarna är många och alla bör ta sin inriktning, ingen kan göra allt-men alla kan göra något. #Fullfredag var startskottet på den explosion vi skall göra på läktaren. Vår största fiende är fallgropar vi gräver själva såsom förväntan att andra skall ordna allt åt oss. Att dem personer som idag kämpar på får höra skit trots sitt slit är ett faktum. Från och med idag stretar vi tillsammans med dessa personer istället för att dränera deras energi med meningslöst gnäll. 




2009 visade vi på läktaren exakt hur dominanta vi kan vara, vad vi alltid skall åstadkomma. 
Vi skall dit igen och vi skall höja ribban ytterligare, höja temperaturen såpass mycket att luften runt oss bränns. Rida på den vågen land och rike runt, låta elden ta över stad efter stad. På vårat segertåg skall det vara omöjligt att inte ryckas med, alla dem som tvivlat på oss skall benen vika sig på när tryckvågen från en enad supporterskara försvarar vår stolthet och stad. Vi skall bli den muren som står stark bakom spelarna, en 12:e spelare som gör skillnad. 
Tillsammans välter vi vilket lag som helst, tillsammans fyller vi våran arena, tillsammans försvarar vi våran stad. Börjar vi alla ta ansvar för vår egen situation så finns det inget som kan stoppa oss. Det är dags att väcka våra slumrande kamrater, säsongen 2015 skall vi återigen på turné. Varenda människa som kallar sig kamrat skall vara med på den resan. Det är både vår rätt och skyldighet, från Nordsjälland på Valhalla i Januari tills vi hämtat hem Lennart Johanssons pokal från gröthalsarna utan kunskaper i matte. 
Lätta från marken och börja flyga Änglar, vi skall bli vad vi har varit!! 

// Pontus Fredén aka Hulken


torsdag 20 november 2014

I avsaknaden av Blåvitt - en saga om elake Sid, Piff & Puff och herointräsket.

Den 10:e maj 1957 föddes en liten gosse i sydöstra London, som fick namnet John Simon Ritchie. Fadern lämnade familjen tidigt, och efter utflykter till bl.a. Ibiza, där modern livnärde sig på att sälja droger, kom den tioåriga Simon tillbaka till England och en liten stad i västra Kent, Tunbridge Wells. Tre år senare var de tillbaka i London.

Simon bytte tilltalsnamn till John efter att han kommit i kontakt med en annan tonåring och namne; nämligen John Lydon, senare känd som Johnny Rotten. Johnny kom att bli frontman i det ursinniga punkbandet Sex Pistols. John Simon som plötsligt, efter en kort historia om en galen hamster, fick det mer rock´n roll-klingande namnet Sid Vicious, inledde sin musikaliska bana i bandet The Flower of Romance och fuskade lite som trummis i Siouxsie and the Banshees, innan han började hänga framför scenkanten när Sex Pistols spelade. Sid hade looken, han visste hur en bas skulle hängas och han bangade inte för någonting. Efter en kortare tid sparkade bandet den mer "städade" basisten Glen Matlock, och ersatte honom med Sid. Talang och kunnande ersattes med stil och attityd.

Därifrån och till slutet gick allting i en rasande fart. Bandet, Sid och hela den galna apparaten både imploderade och exploderade i en salig röra av endorfiner och nitroglycerin, tills bara aska och rök återstod. Sid själv avled i februari 1979, av en överdos heroin. En saga utan lyckligt slut, även om Sex Pistols hann leverera en av de bästa plattor som spelats in, med Never Mind The Bollocks från 1977. Föga överraskande stod gitarristen Steve Jones för merparten av basspelet på plattan.

En annan saga tog sin början långt senare, i augusti 1985. Då föddes Erkan Zengin som växte upp i Fittja i södra Stockholm. Knappt fyra år senare föddes Jimmy Durmaz i Örebro. Dessa båda herrar har genom sina brokiga karriärer som fotbollsspelare representerat mindre nogräknade lag som  exempelvis Norsborgs IF, Hammarby, Besiktas, BK Forward, Malmö och Olympiakos.

Av någon outgrundlig anledning spelar nu både Erkan och Jimmy tillsammans i det svenska landslaget. Och som om inte det vore nog, så får nu båda två också spela tillsammans med sin stora idol, Zlatan Ibrahimovic! Ni kanske redan nu har börjat funderar på hur detta hänger ihop med John Simon Ritchies livsöde? Det ska jag berätta för er nu.

John Simon, alias Sid, visade tidigt tecken på ett destruktivt riskbeteende. Hans drömmar om att bli rockstjärna och den sjukliga besattheten av bandet Sex Pistols, tog honom till slut in i det allra heligaste, in i kretsen, slutpunkten. Hur det slutade behöver vi inte ta en gång till.

På samma sätt kan jag nu i glaskulan se landslagets Piff & Puff, Erkan och Jimmy, hur de verkligen trånar efter att få vara nära sin stora idol, hur de på planen hela tiden, in absurdum, söker Zlatan med sina passningar. Det här äventyrar inte bara landslagets chanser till ett bra slutresultat, utan även deras egen hälsa. Visst, det är kul att sitta bredvid Zlatan på fotbollsgalan, det är skoj värre att fira ett mål tillsammans med den store (i det ögonblicket i skepnad av en jättenapp), men det finns en hake, och den är ganska stor, för att inte säga gigantisk. Det handlar om deras egen talang och förmåga. Det spelar ingen roll hur mycket de tränar, hur många passningar som är avsedda för Zlatan, så kommer de aldrig ens att komma i närheten av sin store idols kunnande och storhet. Detta kommer med tiden smärtsamt att gå upp för både Piff & Puff, och då mina vänner, kommer det stora bakslaget.

Kanske stannar det vid någon enstaka skandal. En rejäl fylla efter en trött träning eller ett par sönderslagna omklädningsrum. Men möjligen, och mycket troligare, kommer det att gå längre än så. Och här ligger herointräsket farligt nära. Jag ser framför mig hur Erkan och Jimmy sitter i en liten sliten två i Högdalen, med väggarna tapetserade med bilder av Zlatan, Erkan och Jimmy. Från den gamla goda  tiden. Den innan Zlatan hittade nya lekkamrater, innan både Erkan och Jimmy via bänken och läktaren, förpassades ut ur landslaget. Nu är injiceringen det enda som kan bedöva den enorma smärta som tiden lämnat efter sig. De sitter i en schäslongsoffa från Bolia, och ut ur stereosystemet tonar Sex Pistols No Feelings ut. Det är inte vackert, och det är inte som en saga borde vara. Men det är livsöden, riskbeteenden och drömmar som flyger planlöst omkring, innan de slutligen landar och knyts samman.

Sid stod inte att rädda. Men Erkan och Jimmy har fortfarande bollen vid sina egna fötter (när de inte har lånat ut den till Zlatan). Men jag hoppas verkligen att grabbarna tar tag i det hela, att de söker sin egen identitet och plattform. Kanske ser över vilka viktiga personer de knöt an till som barn, tester olika anknytningsteorier. Innan allt är försent.

För herointräsket kan lura bakom de vackraste av knutar. Så även för Piff & Puff.

Varför dröjer det?



Krönika. Jag tänkte spekulera lite kring varför presenterandet av vår nya huvudtränare dröjer. För visst är det konstigt detta? Stahre sparkas efter den resultatmässigt bästa säsongen på fem år. Gren fattar detta beslut utan att riktigt kunna motivera det – utåt, dvs. De flesta antog att Gren spelade ett spel när han bestämt hävdade att en ersättare inte stod klar. Vem sparkar en tränare utan att ha klart med en ny? Kan det verkligen vara så att ersättaren inte var klar då? Och ännu värre, kan det vara så att en tränare inte ens är klar nu? Nåväl. Syftet med denna krönika är inte att såga Mats Gren, utan att reflektera lite över varför jag tror att offentliggörandet dröjer. För jag är övertygad om att det är klart. Jag är dessutom ganska övertygad om att våran nya tränare var klar när Gren och Kurzwelly hade det där mötet med Stahre. Ordet övertygad kändes bra att använda. Så pass bra att jag skriver att Jag är övertygad om att Jörgen Lennartsson tränar IFK Göteborg nästa säsong.
Varför dröjer det då? Jag tror att ledningen, med Gren i spetsen är väl medvetna om att Blåvitt-supportrar i allmänhet är riktigt skeptiska till valet av tränare. Som i denna spekulativa text är Jörgen Lennartsson. Jag spekulerar igen, men jag antar att juletider är viktiga tider för årskortsförsäljningen. Kan det inte vara så att Gren jobbar röven av sig för att landa ett riktigt stabilt nyförvärv, som kan presenteras i samma veva som den, inte jättepopulära tränaren.  Jag hoppas och tror att en presskonferens kommer att komma snart. Min övertygelse är att fler personer än en kommer att presenteras på denna presskonferens. Vi leker med tanken att Sebastian Eriksson och Jörgen Lennartsson och kanske även Tobias Hysén(verkar dock som att han behöver mer betänketid) presenteras tillsammans i en presskonferens. Det lär innebära positivare tongångar än om Lennartsson själv sitter där. Att göra fansen hopfulla tror jag prioriteras just nu.
Hade jag hetat Mats Gren och jobbat som sportchef för Blåvitt hade jag känt en smärre panik just nu. Personligen tycker jag inte att han har gjort något som ger oss anledning att tycka illa om honom. Inte innan vi har fått se resultatet av hans våghalsiga satsningar. Men som jag nämnde tidigare tror jag att klubbledningen har klart för sig vad supportrar i allmänhet tycker. Ett och annat hot om att inte förlänga årskort har gått att läsa. Att få med sig fansen är bör vara viktigt. Jag tror som sagt att man vill lugna fansen och tysta gnället nu innan jul. Det hade jag sett som extremt viktigt i alla fall. Nästa säsong blir Mats Grens första hela säsong som sportchef. Förra säsongen fick han inte riktigt sätta sin prägel. Åtminstone inte på vårsäsongen. Gren känns som  en visioner med höga mål. En märkbart lägre årskortssiffra är inte den start  han behöver. All medgång behövs för Gren och hans projekt. Min uppfattning är att Mats Gren är en bättre sportchef än Håkan Mild. Jag tror att vi kommer att få uppleva mer framgång de kommande cirka tio åren än de senaste tio.
Jag får för tydlighetens skull förklara att jag inte har några direkta belägg för mina spekulationer. De bygger på antaganden. Jag har inte kontaktat klubbens marknadsavdelning och frågat om årskortsförsäljningen är högre kring jul. Eller sett något foto eller liknande som indikerar att Lennartsson tar över. Detta är en krönika fylld av mina egna gissningar. Sista gissningen lyder; Nästa vecka kallar IFK Göteborg till presskonferens. Presenteras gör Jörgen Lennartsson och Sebastian Eriksson.
Vad tror ni kamrater, varför dröjer det?


onsdag 19 november 2014

Ett ljus i mörkret

AXPLOCK. När domaren blåser i pipan, sista matchen är spelad och allsvenskan är över infaller sig ett mörker. Ett mörker av kyla, blåst, ointressanta landskamper och dåliga fotbollsgalor. Men det är då som ett speciellt ljus uppenbarar sig: SILLY-TIDER!

Det är helt underbart att läsa om alla galna, och faktiskt ibland mer äkta, rykten som florerar runt om i sociala kanaler. Spelare och tränare som ska komma/lämna ihop med avsaknaden av desamma. Folk går bananaz för att ingenting blir klart och att vi får leva i ovisshet. Alla möjliga (konspirations-)teorier läggs ut och många 'säkra källor' levererar vad som aldrig inträffar. Klart är iaf att vi med dagens trupp kan gå över till 7-manna och husera på Heden som ny arena.

*** BARABEN.COM *** BARABEN.COM *** BARABEN.COM ***

SVENSKA CUPEN är lottad. Hur go känns inte den här lottningen?


*** VINNA CUPEN ALLEZ ALLEZ *** VINNA CUPEN ALLEZ ALLEZ ***

JAG KOLLADE UPP de senaste årens publiksnitt på hemmaplan. Det är en besvikelse.... En ordentlig kraftsamling behöver göras upp på KG. Tron på att 'supportrar drar supportrar' funkar inte och ska vi nå upp till målsättningen 15 000 sålda biljetter per match redan nästa år behöver 6-7 hemvändare presenteras snart. Riktigt snart...


*** BBPODD *** BBPODD *** BBPODD ***

ÅRETS ÄRKEÄNGEL 2014 ska snart utses. Min röst går till Emil med #trendpattra som utmanare.

*** BARABEN.COM *** BARABEN.COM *** BARABEN.COM ***

MANÉ RYKTAS vara tillbaka snart. Skönt att Gren får ett extra stödjeben att luta sig mot.

*** TRENDPATTRA *** TRENDPATTRA *** TRENDPATTRA ***

MUSIKHJÄLPEN drar snart igång igen. Som vanligt borde alla som tänkt skänka pengar göra det i IFK Göteborgs namn och önska Snart skiner Poseidon.

*** BARABEN.COM *** BARABEN.COM *** BARABEN.COM ***

TILL SLUT blir det ett tack till Stellham och Putte G som orkar dra i podden varje vecka. Kul när vuxna män gör saker tillsammans i sovrummet. Keep it up!

BaraBen-Podden - 13) Jävla Pattra

PODD: I veckans avsnitt SÅGAR Jocke & Patrik sig själva & Baraben.com
Andreas Toll som är gäst berättar om blåvit eufori & slagsmål. 
Samt, givetvis - "Veckans Pattra-pport"...


Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:




torsdag 13 november 2014

onsdag 12 november 2014

En bredsida från Batteriparken

Precis som jag bestämt mig för att gå i ide från de sociala medierna Twitter, Facebook och Instagram brakade det lös på allvar i och omkring Blåvitt. Stahre fick vingar, spelare fick lämna, tränare hit och dit men inget konkret besked. Media gnuggade händer (och gnuggar fortfarande) av förtjusning över alla genomtänkta och ogenomtänkta kommentarer som haglat från Kamratgården, värvningar som gått i stå och allt det där som ni redan har stenkoll på.

Men det har inte jag. Inte en rad har jag läst förutom på schakalbladen, och på sätt och vis känns det förbannat skönt. Samtidigt som det säkert är en del som tycker att det är förbannat skönt att slippa mina kommentarer på Twitter och Facebook. Men det bjuder jag på, liksom på den här krönikan.

Hur som, Mats "Corleone" Gren har stakat ut en väg som ingen riktigt vet vart den leder. Vet han det själv? Det är bara att hoppas, och jag måste erkänna att det är lite av en tjusning att han svingar åt höger och vänster och vänder upp och ner på allting så här på höstkanten. Men samtidigt vet vi alla att det snart är vår (nåja), och då vill vi ju ha den där speciella känslan i kroppen. Mats Gren borde vara införstådd med vad den känslan betyder för varje blåvit själ. Vi orkar liksom inte med något debacle, och helst inte redan före jul. De kommande dagarna/veckorna kommer att bli helt avgörande för den där känslan.

Jag siar om framtiden, och tror att Mats levererar följande:

  • En ny tränare som minst hälften av oss kommer att hata.
  • En "storvärvning" från Superettan.
  • Två "storvärvningar" från någon riktig liga.
  • Minst en kommentar som aldrig borde yppats.
  • Han behåller Vibe. Åtminstone över nyår.
  • Han ger hälften av oss rättrogna magsår. Innan jul.
  • Och han kommer att leverera resultat. Tids nog.

Så det är bara att luta sig tillbaka, ta plats i hela havet stormar och hoppas på att lugnet lägger sig med en god känsla och gott hopp om framtiden. Själv ska jag bli ett monster av uthållighet tills det är dags att ställa sig på Vasaloppets startlinje i mars, i IFK Göteborgs dress. Då jävlar. Fast det är en helt annan sak.

BaraBen-Podden - 12) Deal or no deal

PODD: I veckans avsnitt gästas Patrik och Jocke av ingen mindre än Markus Wulcan, stjärnreporter på Aftonbladet. Vi diskuterar Grens masterplan, fobollsgalans fadäser och inte minst vår kommande tränare.

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:

lördag 8 november 2014

Att sparka Stahre – ett steg närmare Europa?

Det har snart gått en vecka sedan det blev klart att IFK Göteborg med Mats Gren i spetsen valde att bryta kontraktet med Mikael Stahre. Något förvånande för många, även för mig. Känslan är att det har varit bestämt ett tag tillbaka. Och även om det såg bättre, till och med bra, ut under hösten så kan jag till viss del ändå förstå beslutet. Det kan även vara så att det är ett steg närmare Europa. Jag ska försöka förklara hur jag tänker…

Det var alltså i måndags det blev känt att Mikael Stahre och IFK Göteborg går skilda vägar efter tre år. Trots att man valde att förlänga kontraktet så sent som inför den nyligen avslutade säsongen. Man bör dock tillägga att det var något som gjordes i en period då man faktiskt stod utan sportchef. Det handlade nog om att man inte ville tvinga en ny sportchef att börja leta tränare direkt, även om situationen blev så ändå. Under veckan har det dykt upp en hel del namn som sagts vara intressanta, så som:

  • Jörgen Lennartsson
  • Jan Jönsson
  • Henrik Larssson
  • Bob Bradley
  • Ole Gunnar Solskjaer

Att det direkt börjar spekuleras i vem som skall ta över är knappast förvånande. Det som är förvånande är att ”huvudspåret” i media byts ut dag för dag. Det började med Jönsson, byttes till Henke, Solskjaer dök upp och nu verkar det som att Lennartsson helt klart är huvudspåret. Det är naturligtvis inte så att klubben inte kan bestämma sig utan man väljer att inte avfärda något innan det faktiskt är klart. Som det känns just nu utifrån mediabilden så har man bestämt sig för Jörgen Lennartsson. Där har det nog förts en diskussion sedan en tid tillbaka, eller åtminstone kommit en förfrågan till Lennartsson hur han skulle känna inför att bli huvudtränare för IFK Göteborg inför säsongen 2015.

Att man blir just huvudtränare tror jag kommer att bli en stor förändring för framtiden. Ja, Mikael Stahre har tidigare haft den rollen i klubben också men känslan där har varit att han varit just tränare. Han har jobbat med att hålla uppe en hög energi och intensitet på träningarna. Min förhoppning för framtiden är att vi får en tränare med ett tydligt övergripande ansvar. Samtidigt som man plockar in hjälptränare, assisterande tränare, kalla det vad ni vill, som ansvarar för det offensiva respektive det defensiva spelet. Man har det för målvakterna, man har det för fysträningen, varför inte ha det även för övriga delar av spelet?
Tydligare rollfördelningar även inom tränarstaben. Man hör ofta att det snackas om att svensk fotboll måste närma sig europeisk fotboll och jag tror att det här är en del av den utvecklingen. Låta även tränarna arbeta med det man är riktigt bra på.

Detta tillsammans med att Gren och Stahre inte verkar ha samma syn på hur man ska träna och hur mycket man ska träna ligger nog till stor del grund för beslutet att inte fortsätta arbeta med Stahre. Stahre har valt att under sina år i klubben arbetat med lite kortare träningar, träningar med högt tempo och hög intensitet. Gren har det senaste pratat om att han vill se en ökad träningsmängd, något som kommer att medföra ett lägre tempo, men också ger möjlighet att arbeta mer med detaljer på planen.

Jag är övertygad om att man skulle kunna behålla Stahre även för att hantera ett sådant arbetssätt och att det snarare handlar om att han och Mats Gren inte ser på likadant på frågan om hur man skall ta dagens IFK Göteborg vidare. Man kan naturligtvis hävda att det är helt fel att göra sig av med Stahre då det har sett bra ut under hösten, vi var faktiskt ett av seriens starkaste lag. Men man får inte glömma av att vi under säsongen haft en hel del onödiga poängtapp. Till exempel bortamatcherna mot Gefle, BP, Mjällby och Norrköping. Det är trots allt en tränares uppgift att få spelare att ”tagga till”, som det brukar heta. Och lika ofta som man hör att ett lag inte är tillräckligt taggat så får man till svar av tränare att spelarna alltid är det. Då kanske man skall fundera över hur man försöker spela mot dem, på pappret, sämre lagen.

Så för att sammanfatta tror jag beslutet att göra sig av med Mikael Stahre grundar sig i tre saker:
- Man var borta från guldet för tidigt
- Den dåliga trenden i somras som tog för lång tid att vända på
- Man vill arbeta med olika träningsmetoder.

Väljer man att sparka en tränare som kommit trea respektive två de gångna säsongerna så signalerar det en sak till efterträdaren ”Vi går för guld!”. Oavsett vem efterträdaren blir så kommer det att bli oerhört intressant att följa.


Men som alla vet så är det inte så här enkelt i realiteten. Slutar med ny tränare och en sjundeplats. AVGÅ ALLA!

torsdag 6 november 2014

Mot ljusare tider

KRÖNIKA. 2011 lämnade en måttligt populär tränarduo, eller trio egentligen, med Jonas Olsson i spetsen. Ersatte gjorde en ännu mindre populär råtta med hjärtat hos värsta fienden. En råtta som sedan blev känd för sin klyschor, för att sedan bli rätt populär. Säkerligen mer än vad han själv vågat drömma om. Jag ska fatta mig kort gällande Stahre och hans ”popularitetsresa”, bland annat därför att det nämndes här för ett par inlägg sedan. Men jag tycker ändå att det är värt att nämna. Det är fakta att ”Micke Mourinho” gick från huvudperson i förnedringarnas förnedring den första November 2009, till en tränare, så pass populär, att han fick folk att bli skogstokiga på den sportchef som avsatte honom efter tre säsonger som Blåvittränare.

Nu har fattat jag mig ganska långt
, lik förbannat. Dessutom utan att komma till sak. Så jag tänkte försöka närma mig, min ganska förutsägbara poäng här. Kort och gott, om en tränare som tagit värsta fienden till dubbeln kan bli så populär som Micke ändå blev. Då kan vilken jävel som helst bli populär. Även en trött fd Elfsborgtränare, med hockeyfrilla(tendenserna finns i alla fall) som förstörde en av Blåvitts mest spännande talanger, i modern tid. Jörgen Lennartsson som Stahres efterträdare känns inte jättespännande, det gör det inte. Men oavsett hur det blir, är jag hoppfull. Jag är en av dem som fortfarande tror på att M.G har stenkoll på vad han håller på med. Om ett år kommer det inte finnas något mellanläge. Mats Gren är antingen en idiot eller ett geni. Oktober 2015 kan vi konstatera vilket. Förhoppningsvis inte tidigare. Vill det sig illa kanske vi behöver konstatera det redan i Maj, så hade vart fallet om 2014 var säsongen som IFK Göteborgs sportchef gick ”all in”.

I ärlighetens namn
skiter jag i om det är Svennis eller Sir Alex Fergusson, eller Kalle Anka( klassiskt att Kalle får representera något dåligt) som står vid sidlinjen. IFK Göteborg har inte tagit Sm-guld sedan 2007, och det duger inte. Det är alldeles på tok för dåligt. Vi måste ta guld och det illa kvickt. Även om man i nuläget har all anledning att vara aningen skeptisk, då ett lag som har ambitioner att vinna guld, varken har tränare eller mittfält, är det svårt att ogilla inställningen. Oavsett om det innebär att avskeda tränare eller vad det än är, så älskar jag att man kör, tar obekväma beslut. Man gör det som man tror krävs för att ta guld, och det är bra! Sist vi tog Sm-guld var jag 11 bast. Det var första blåvita ligaguldet på just 11 år och det enda jag fått uppleva. (även om jag fanns, när man säkrade det näst senaste 1996). Att det var så pass längesen senast var något som fick riktigt mycket uppmärksamhet, då. Nu är vi tamejfan snart där igen.

Just precis nu
ser det allt annat än ljust ut. Hade Allsvenskan börjat idag hade vi inte haft så stor anledning att vara hoppfulla. Men jag tycker ändå att man som supporter borde ta det lite lugnt och vänta, det är början av November och årets säsong har precis avslutats. Jag har läst på flera olika ställen, på sociala medier, att ”Blåvitt kommer då fan inte ta guld nästa år heller” eller att ”pajasen Gren vet inte vad han håller på med”. Själv känner jag på mig att våran kära sportchef har väldigt klart för sig vad som behöver göras, och att han kommer att göra det. Är helt övertygad om att han inte att kommer stå där till våren när serien ska dra igång och säga, ”Oj då, vi lyckades inte hitta någon tränare, eller några nya spelare”. När bollen är i rullning och 2015 års Allsvenska har startat kommer IFK Göteborg ställa upp med ett riktigt bra lag, och en riktigt duktig fotbollstränare som kommer att formera detta.

Denna långsiktiga grundliga satsning
finns det anledning att vara väldigt positiv till. För även om resultaten denna höst nästan varit ofattbart bra, känns det lite skört. Det känns som att en lika tydlig helomvändning som vi fick se mellan årets två säsongshalvor, kan vi lika gärna få se igen. Vad var det egentligen som var den stora skillnaden? Det kan man ju såklart analysera bra mycket djupare än vad jag kommer att göra nu, men.. I min värld var den mest avgörande skillnaden att vi gick från att ha två anfallare som underpresterade de flesta matcherna på våren, till två anfallare som överpresterade på hösten, och med bra resultat kom självförtroendet. Mycket mer än så upplever jag inte att det var. Vi behöver en grund som innebär att vi har råd att ha en eller ett par nyckelspelare borta utan att förlora med tre bollar mot Norrköping. Det är vad jag tror att de vill uppnå, och det gläder mig.

Idag kan vi dessutom
läsa att Vibe verkar byta agent. Helt enkelt agerar han för att närma sig målet. Att lämna IFK Göteborg. Idag känns det nattsvart, troligtvis imorgon med. Men när Allsvenskan börjar ska vi vara riktigt bra, och när den slutar; då ska vi vara bäst!!

Nästa år, då jävlar.

onsdag 5 november 2014

BaraBen-Podden - 11) Stort tack!

PODD: Veckans avsnitt med Patrik och Jocke gästas av John Alvbåge som praar om snabba utkast, Gustav Engvall och givetvis en rejäl portion Mikael Stahre. Desutom tar John över sågen och fullkomligt demolerar ett mediehus.

Har du förslag på ämnen som du tycker skall diskuteras eller tas upp. Skriv i kommentarerna nedan, så får vi se vad som dyker upp framöver! Glöm inte att använda #BBpodd på sociala medier så vi kan hitta det ni skriver.

För att prenumerera gäller följande länkar:
Android: http://feeds.feedburner.com/baraben
iTunes: https://itunes.apple.com/se/podcast/baraben-podden/id912766171
Ps. iTunes släpar lite mot andra. Kan du inte vänta finns alternativet nedan;

Lyssna direkt på webben:


BUDA!