På gång


torsdag 23 april 2015

Vad händer när Sören Rieks blir avstängd?

ANALYS OCH KAMNINGSFÖRFRÅGAN. Vad händer egentligen när Sören Rieks blir avstängd för alltför många gula kort? På de fyra första matcherna har han dragit på sig 2 gula kort, mestadels för frustration och/eller snack. Det är inte särskilt höga odds på att det tredje kommer i maj, om inte innan dess. Med nuvarande tempo kommer Rieks ha dragit på sig omkring 5-7 matchers avstängning under säsongens gång, och den första av dem hänger i luften. Men hur kommer avstängningen, när den kommer, att påverka vår startelva?

Det sannolikaste är att, liksom i de matcher där Rieks blivit utbytt (Åtvidaberg hemma och Örebro borta), Martin Smedberg-Dalence går in och Jakob Ankersen skiftar kant. Vi får in den högerkant som gjorde ett bra jobb under förra årets allsvenska höst, och behåller dansk flärd på vänsterkanten. Problemet med detta skifte är att en väldigt snabb och kortpassningsbegåvad spelare går ut, och en ganska långsam, inläggsbaserad spelare går in, vilket givetvis också påverkar spelet i hög grad. Nu har vi förvisso flera fina nickspelare i truppen, men problemet är om vi är bundna till den sortens spel, och blir lättlästa och utbrunkade som följd.

Ett andra alternativ är att endera av våra ordinarie ytterbackar går upp på mittfältskanten och att Heath, Hjalmar, Adam, Billy eller Martin Zanjanchi Johansson ersätter. Det finns två nackdelar här, och den ena är att även om våra ytterbackar är ytterst frejdiga och offensiva i sitt spel, så är det något helt annat att vara den offensiva motorn som våra blodhundar utgjort i vårt spel. Den andra nackdelen är samma anledning som den att jag behöver skriva ut fem olika namn för de tänkbara ersättarna: ingen vet riktigt hur bra ersättarna är, för de har inte fått chansen att visa det. Tvingas vi till det här bytet inför stormötet med AIK så blir det en tuff debutmatch för Heath eller någon av juniorerna, och varken Adam eller Hjalmar har visat storform under försäsongen.

Det tredje alternativet är att vi byter formation. I ett 4-3-3 kan Vibe och Ankersen ta kanterna, och Tom Pettersson gå in som extra mittfältare. Samtidigt riskerar vår bästa boxanfallare (Vibe) att glida alltför långt ut på kanten och frågan kvarstår om ett tufft mittfält med Eriksson, Svensson och Pettersson räcker till som offensivt understöd.

Ett Liverpoolskt 3-5-2 med Haitam och Salomonsson på kanterna och Tom som extra mittback ger defensiv styrka, men frågan är vart Ankersen tar vägen och vem av de tre innermittfältarna som tar samma offensiva ansvar som i 4-3-3. En annan fråga är mot vilket lag i allsvenskan vi skulle behöva ligga på defensiven, i ett läge när vi redan har det främsta mittbacksparet så här långt och en Gustav Svensson i storform.

Det här är inga alternativ med givna framgångar. De tvingar oss att ändra vårt spel och leder ofta till en offensiv eller defensiv obalans. Det här kommer förmodligen ändra sig när sommarens tillskott anländer från Ghana, men fram till dess är en avstängning på Rieks en kraftig begränsning på vårt spel. 

Alla alternativen medför också något annat: de standardbyten som vår käre tränare använt i VARENDA match såhär långt (MSD, Pettersson, Boman/Mikkelsen) sätts i förändring. Vem tvingas vi kasta in de sista tio minuterna när vi ska försvara en ledning eller skapa ett segermål? Blir det en oerfaren Bohm eller en ytterbacksframflyttning och något av de osäkra korten Heath eller Hjalmar? Även om förtroendet för Lennartssons matchcoachning är stort, så blir det svåra beslut när varje match är en match om guldet - precis som det ska vara i ett topplag.

Man skulle också kunna tänka sig att motståndarna skulle sluta att ta Rieks så hårt, så att han inte behöver bli arg och dra på sig gula kort som följd. Det skulle vara trevligt att få se hans kreativitet blomma ut i de fantastiska passningar vi vet att han är kapabel till, snarare än i långa, väl valda fraser om domarens kompetensnivå. Men samtidigt vet både ni, jag och Sören Rieks att det som främst av allt kommer få försvarare att fortsätta ta honom hårt är om han själv fortsätter låta sig provoceras så lätt som han gjort under de fyra första matcherna.

Jag hoppas för både Blåvitt och Rieks att han kan hitta tillbaka till det kreativa geni han burit inom sig sedan han kom till oss i somras, och att mål och tunnlar får bli det sätt han straffar hyperaggressiva motståndare. Samtidigt stiger aningarna om att tiden tills avstängningsvarningen börjar bli knapp.

Vad tycker du? Hur ska vi hantera eller förhindra Rieks kommande avstängningar?

måndag 20 april 2015

Tillsammans är vi starkare

Intresset för biljettsläppet till finalen av Svenska Cupen har idag varit stort. Sociala medier vimlar av inlägg där människor stolt berättar om sina bokade platser. Där finns framförallt mycket glädje och stor förväntan.

Tyvärr ser jag även inlägg av det negativa slaget. Inlägg som genom ”likes” och favoritmarkeringar får medhåll från flera håll. Man kallar folk som kanske inte brukar gå, eller aldrig tidigare varit på en blåvit match, för ”medgångssupportrar”. Man menar att det är tråkigt att många av dessa ”oäkta fans” köper biljett nu och inte annars. Det finns en tydlig irritation mot människor som inte stöttar laget i varje match, utan plötsligt dyker upp när det finns chans på en trofé och en titel.

Jag kan förstå tankarna som ligger bakom. De är egentligen positiva, även om de yttras på ett annat sätt. Alla vill vi ha ett högre publiksnitt på de allsvenska matcherna. Det ska vara en ynnest att ha biljett till en hemmamatch på Gamla Ullevi. Att se fotboll på plats och att stötta IFK Göteborg bör vara något allt fler vill göra. Motståndarlag ska rädas det massiva trycket på en kokande stadion när de sätter sin fot i Göteborg.

Men.. Lösningen för att locka mer publik är inte att kalla folk för medgångssupportrar, då de väljer att gå på just cupfinalen mot Örebro. Vill man ha mer folk på läktaren, blir det fel att klaga då folk faktiskt kommer och tittar. Är det inte ett ypperligt tillfälle att ta med personer som inte vanligtvis ser Blåvitt spela på plats? Att föda ett fortsatt intresse och en kärlek till klubben? Att se IFK Göteborg ta en titel på hemmaplan skulle kunna bli starten på något fint i mångas liv. ”Det var där och då jag blev blåvit. Det var kärlek vid första ögonkastet.”.

Så. Få inte möjliga blivande supportrar att känna sig ovälkomna. Dra med dig varje människa du kan hitta. Visa dem varför de ska fortsätta dyka upp på matcherna. Få dem att sjunga, så skapar vi ett makalöst tryck.

Gå inte emot varandra. Tillsammans är vi starkare.


Älska Blåvitt.

#Fyllestadion

Cupfinal. Igår sprang Sideshow Bobs brorsa fram till den blåvita klacken. Han såg arg ut. Kanske ville han bara bli omfamnad. Älskad.

Det gick sådär. Han kommer nog inte tillbaka. 

Den 17:e Maj. Datumet då alla andra ska med. Som den där gången på Friends. När vi sköt straffsparkar, sjöng goa sånger och kände på den då så omtalade gräsmattan.

Ska du med? Är du alla? Är du Glenn?

Om. Så köp biljett idag. Senast imorgon. Annars får du inte följa med. Och då kommer du gråta, som Sideshow Bobs brorsa. 


Du är inte Sideshow Bobs brorsa. Du är Glenn.

#Fyllestadion #AllaSkaMedUtanSidesBror

söndag 19 april 2015

Highlights: BK Häcken - IFK Göteborg

Matchtankar - fcrealbarcelonamffhäcken borta, 19/04

ANALYS. Återigen ställdes vi mot världens i särklass roligast spelande lag men en batteriackompanjerand köpt hejarklack från en annan världsdel. Inte jättesexigt på pappret. Inte denna gången heller. 9200 minus några stackars framstjärtar gjorde ett rätt bra jobb idag. Vi sjöng fan rätt bra.

Innan vi kör vidare allt för mycket måste jag ursäkta mig för långsam jävla leverans av den här omgången blajsnack. Inte superbt förenligt att dra i sig ett gäng folköl till överpris, lomma hem segerrusig och på det natta kids. Men, bättre sent än inte alls, eller vad man säger i skärgården? Anyway, första halvlek går väl inte till historien som en av de mest skönspelade drabbningarna, men när det kommer till kämpaglöd, kamp och kött vinner vi mark även där. Trots att det inte riktigt är den klass vi egentligen hade velat se. Önskemålen rörde ju sig i form av "Sveriges roligaste fotboll" mot just Sveriges roligaste, vackraste, tyngsta och hårdaste fotboll. En match som på förhand hette "derby", och som i dagens fotboll får klassa in som "slaget om Göteborg", även om det i lillasyster gulsvart omnämns som Hisingen mot Göteborg.

Ingen höjdare i första ändå. Läste sporadiskt i paus på Twitter saker i stil med att det var gäsp, bu och att Big Mamas syrra hade klippt en av superbröderna Gustafsons finaste "gåbortfrisyr". Någonstans där mittemellan hamnar väl min analys från nedre bortastå. Inte helt lätt att koppla alla händelser eller rent krasst om bollen faktiskt spelades framåt eller bakåt. Oklanderligt borde åtminstone nån av de hårfagra bröderna ha straffas med fler gula än de faktiskt fick, för någon vacker fotboll levererades knappast därifrån. Komigen nu? Släck myten! En gång för alla! Big Mamas morsa, där någonstans bör vi stanna, okej?

Samtidigt, om man ska dra några derbyparalleller får man väl ändå klassa in första halvlek som en typisk kamp om staden. För, smällde gjorde det ju. Gurra gjorde sitt yttersta gällande hans paradgren, Seb trillade runt och var tänd till tänderna, även om han återigen inte riktigt bjussade på socker från fötterna. I synnerhet inte när vi pratar om genomskärare eller långbollar. Skit samma. Ändå. Åtminstone med facit i hand.

I paus roar vi oss med att googla Ace of Base-videos där Häckens fantastiska A-lag (med vår försäljningschef i spetsen) gjorde sitt yttersta i att göra jävligt märkliga grejer. Visst, det var nittiotal, men vafan, inte ens då var häcken roliga. Även om man försökte som fan tillsammans med Partilles stolthet.

När matchen väl drar igång har en vakt hunnit skälla ut någon brud för att hon står för nära jalusit på nedre stå, och med det, vara för nära att orsaka en olycka om någon ramlar ner. Okej? Har man inga konflikter skapar man sig några. Eller nåt.

Som sagt, andra drar igång och det är inte mången minut som behövs innan Ankersen mördas i straffområdet och årets första blåvita elvametetare i allsvenskan är ett faktum. Vad hände där? En straff? Med oss? Och hela bröderna Dalton-rövarbandet från göta älvbrons fäste skriker i unison falsett att det minsann "var den sämsta fucking domarsinsatsen" man sett. Kul. Sebban stegar fram och den obotliga pessimisten i mig är helt säker på att han kommer bomma. Tur att jag varken är bettinggeneral eller faktiskt har någon direkt inverkan på skiten för straffen är precis som man kan önska. Hård, hög och i mål. Psykgkädjegatloppet därtill gör saken än mer underbar. Fan va go du är Sebban. Puss!

Att de får en omställning tämligen snart efteråt där vi går bort oss tre gubbar mot GHT (planens sämsta islänning), varvid passningen ändå går fram till han, herrejössesjävelupermyten, som visserligen gör ett rätt fint mål, men efteråt borde kamma sig ordentligt i de toviga lockarna (uppviglande jävla pajas!) efter räden framför oss. Du gjorde ett mål, det var knappast en titel som bärgades där. Kom tillbaka när ni vunnit något. Eller åtminstone vunnit en match i årets allsvenska.

Coachning, spelidé och Süßigkeiten löstes ju med bravur när mysjörgen (okej innan allt blev gött var ju MSD insatt istället för Ankersen, där MSDs inhopp kanske inte går till historien som det bästa man skådat, men skit samma) dunkar in Boman istället för Määäääds, vilken ser helt oberörd ut från höftskadan och står för exakt det inloppet man hade kunnat drömma om. Köttar, kämpar, river, sliter och vinner boll högt upp i banan. Seb som i slutet blir avlöst av Tom, som kanske är för bra för bänken?, vinner en boll av herrejössesGustafson, och slår en klinisk pass till Boman som på måltjuvsmanér dönar in segermålet under Källqvist. Så. Jävla. Gött.

Inte riktigt Selakovic-2-1-gajs-gött, men fan inte långt ifrån. Så jävla viktigt mål. Nu har vi poängen, även om spelet allt som oftast ser rätt halvbra ut. Vi kan luta oss på att skallarna och känslan tar oss jävligt långt. Ska bli oerhört spännande att se var detta tar vägen när vi t.ex kommer att börja anfalla lite mer, i synnerhet på vänsterkanten likt cupspelet. Ska bli kul detta. Apropå roligt spel alltså. Segersötman är god. Mycket god. Och för den ickeinsatte när det gäller tysk lingvistik, Süßigkeiten, det betyder typ godis eller sötsaker. Vi hoppas på karies i år.

Några korta från matchen då:
+ Seger! Inte mycket att orda om.
+ Gurra. Tycker han gör mycket bra idag igen. Krigar.
+ Tom. Spelar egentligen för kort för att betygssättas öht, men jösses!
+ Boman. Se ovan. Köng.
+ Bra drag idag! Sjung tills du stupar för fan.
+ En fotbollsuppvisning i rolighet från häcken! Få förunnat! Kul att få se!

- Derbyhets?
- Ingen supermatch egentligen. Men vafan gör det?
- Vibe. Vill inte sätta minus egentligen, men förstatouch, gnällighet och kroppspråk är inte bra idag. Bit ihop! Du har det i dig.
- Saknar ett riktigt derby.

Allt annat än fullt mot Helsingör är för dåligt. Nu kör vi som fan! Mot tandtrollen!
Innan det, glöm inte att köpa biljett till cupfinalen. Du ska vara med om ytterligare en titel! Gött!

lördag 18 april 2015

HATA HÄCKEN!

"DERBY"HETS. Fick lite påtryckningar. Eller ja, det kombinerat med såsigheten (gött stavningsförslag där, Süßigkeiten) inför derbyt. Återigen som vi bubblade om efter förra krossen av fcrealbarcelonamffhäcken (getting jinxing with it) gick ju tongångarna i stil med att det inte känns som ett derby. Givetvis är inget förändrat nu. Det känns mest blasé. Inte för att blåvitt spelar, inte alls såklart, inte heller för att allsvenskan känns avgjord, utan mest för att det blir inte det minsta hetsigt, elektriskt, gnabbigt, kokande eller haussande inför matcherna mot häcken. I vanlig ordning är det enklast att skylla på någon annan att det inte finns/blir någon hets. Oftast är det ju rätt pajigt att just skylla på någon annan utan man istället borde se sig i spegeln och göra nåt åt det, därav rubriken. Men, nu är det ju faktiskt någon annans fel. Det finns ju inga häckensupporters att hetsa med, så ingen lär väl "rasa" över detta inlägg?

Men som sagt, för att dra något strå till stacken får det väl åtminstone bli detta inlägget då, värdelös timing därtill, som syftar till att hetsa igång någon form av derbynerv inför vår kommande bortamatch imorgon på Gamla Ullevi mot världens näst bästa lag.

Förra gången vi möttes bubblade han GHT att de minsann skulle krossa oss. Mediahajpade Gustafson citerades i stil med att de skulle vinna med fem noll. Inte ett enda sånt uttal har man kunnat dunka upp på hetskontot inför denna drabbning. Undrar varför? Om det är bra eller dåligt återstår att se.

Skit samma, kommer inte längre i hetsen känner jag. Istället uppmanar jag bara till förening, sammanslutning och ett jävla tryck imorgon. Att gärdsgårdsskärgårdslaget med på tok för mycket pengar gynnas av hög biljettförsäljning mot oss gör varken från eller till. Huvudsaken är att vi stöttar vårt kära IFK. Säsongen är långt ifrån slut efter debaclet mot mff. Det är nu det gäller. Det är nu vi kör så innihelvete.

Har du inte köpt plåt till matchen imorgon? Gör det nu. Enklaste bortaresan i år. Framåt!

tisdag 14 april 2015

Idag sög kommandobryggan…

Idag är det återigen @FigaroIFK som bidrar med sin text. En text som skrevs efter Malmö-matchen, så där det står idag, läs i söndags.

Kommandobryggan, även kallad klacken, av vissa kallat övre stå.

Faktum är att jag efter dagens snöpliga tänker rikta all min frustration på våra egna, nämligen klacken. Det kan tyckas helt sjukt att göra något sådant och tittar man på Twitterflödet summerat en timma efter att Jonas Eriksson blåst av matchen kan man konstatera att det är fler som känner som jag. Man ser konversationer med mer frekventa blåvita twittrare som argumenterar och käftar med varandra vilket kan tyckas tråkigt men faktum är att blåvitt berör och argumentationerna andas passion och är ett sätt för oss att ventilera varför jag nu ska ventilera mig själv genom att totalsåga, inte bara den plats jag följt IFK Göteborg från de sista 10 åren innan jag flytta till S*hlm, utan även mina egna…

Eller?

Dagens klack inledde före match med en underbar ljudbarriär som motade bort de försök av hävdelse som fanns hos de gröthalsade danskarna som var extremt många till antal. De som åker på bortamatcher vet alla om att bortaklackar alltid är kraftfulla och har en förmåga av att låta som det dubbla antalet tillresta. Ekvationen, passion, entusiasm och öl brukar vara det vinnande konceptet bakom det starka fenomenet bortaklack vilket i kort kan förklaras vid att:

Alla Sjunger
Och där börjar det stora problemet som klacken tyvärr ofta haft, både på Gamla Ullevi, Nya Ullevi och nu på Gamla Ullevi igen. Klacken är en av de absolut bäst säljande sektionerna just nu, eventuellt med undantag för Levande Sittplats, och det föder en otrolig frustration att se att alla inte sjunger på den sektion som är avsedd att bära fram laget.

”Ultras leder en mummelkör…”
…skrev någon på Twitter vid start av andra halvlek och faktum var att detta stämde på pricken. Undertecknad valde idag att sitta på sektion L1, alltså den första sektionen till vänster om klacken. Den ljudbarriär som omnämndes två stycken upp sprack totalt efter matchstart och det tycktes att klacken hade svårt att hålla sig till en sång, vilket ledde till nya på löpande band, vilket ledde till ökad frustration hos de som stod i kärnan och organiserar vilket i sin tur ledde till en missnöjd kör.

Pyro eller inte Pyro
Pyrot som brändes av vid matchstart var magiskt och undertecknad är egentligen inte för det så länge det skadar blåvitt men har annars inget emot det, om man nu kan formulera sig mer diplomatiskt? Eldandet fortsatte egentligen matchen igenom vilket på Twitter beskrivs som fel fokus och anledningen till att klacken inte hördes, vilket den inte gjorde i jämförelse med de som kvävdes på andra sidan gräset.

Kort sagt, allt sög…

Plot Twist?
Men va fasen, snacka om fel fokus från de som faktiskt valt att engagera sig i frågan, men ack så viktigt. Låt mig istället ge min egen analys på varför klacken idag sög.

Faktum är att klacken inte sög. Det kallas för klacken är den del av supportrar på plats som engagerar sig och sjunger under matchens gång för att lyfta och stötta laget. Den klacken var idag på plats, precis som alltid men den varierar till antalet för varje match vi spelar. Genom en okulär besiktning av halva övre ståplats kunde man snabbt se att den entusiastiska klacken endast bredde ut sig över en tredjedel av den totala sektionen. Det betyder att en tredjedel på vardera sidan av övre stå inte sjunger, eller i alla fall sjunger sporadiskt vilket inte funkar. En full kommandobrygga fylls alltså till två tredjedelar upp med folk som vill stå, men inte sjunga och faktum är att detta är kontentan av varför klacken idag inte hörs mer än miff miffs tillresta supportrar.

Ett brinnande helvete…
Jag kan bara anta hur frustrationen under matchen växte hos Ultras som fått förtroendet att leda klacken och förväntar sig att alla som tar sig upp för trappan kommer att ge allt för kung och Götarnas land i 90 minuter. Problemet har funnits i många år och det måste vara svårt för de på räcket att försöka engagera en så sprid sektion som är lika avlång och smal som bortasektionen. Men det som torde vara ännu mer frustrerande måste vara den vetskap om att de icke-sjungande två tredjedelarna som vistas på övre stå är där för att det är häftigt eller för att det faktiskt är bättre platser än ståplatserna på etaget nedanför. För vem skulle inte hellre vilja stå däruppe och faktiskt närvara i det brinnande helvete som utspelade sig matchen igenom utan vetskap att den mest anonyme och tystlåtne supportern idag faktiskt var den som stjälpte den tolfte spelaren på kommandobryggan.

Lösningen?
Ett problem utan lösning vore ett hopplöst fall men så ser läget inte ut den här gången och faktum är att jag själv hade bett vilken anställd eller kollega som helst att göra om och göra rätt om han eller hon presenterat ett problem utan lösning.

- Problemet är som ovan nämnt att övre stå ger mycket bättre sikt in undre stå vilket gör att många som vill gå på de två billigaste sektionerna ser marginalnyttan av den prisdifferens som skiljer de båda etagen, några extra kronor ger bättre sikt och bättre stämning, där står ju ändå klacken. Lösningen till detta problem hade varit att helt enkelt flytta klacken till nedre etaget för att låta de som sjunger skapa en gemenskap på nedre och låta de som bara vill titta utan att skicka få göra detta från övre. En bonus i denna lösning är att blåvitt skulle kunna höja priset på sektionen för att få ökat klirr i kassan.

- Problemet är att klacken är för avlång vilket gör det svårt för Ultras att samla ihop den och få med alla. Planket (behöver jag skriva mer?) Lösningen hade varit att få ansvarig att förminska klacken från sidorna istället för på längden. Detta för att skapa en samlad kärna som är enklare att nå ut till. De som stått i klacken vet att megafonen bara hörs när den är direkt riktad mot en själv. En sidolösning är för Ultras att dela upp sig och sprida ut sig på läktaren för att få övriga med sig. Det är en tråkig, men kanske nödvändig åtgärd som kan bygga en stark kultur på övre för år framåt.
- Problemet är att det kryllar av folk som inte är där för att sjunga, och många av dem har förmodligen köpt årskort. Lösningen är att du som sjunger i klacken tar med dig kompisar som faktiskt sjunger och uppmanar (inte skäller ut) folk i din omgivning till att sjunga med.

Kan de inte texten? Lär dem!

- Problemet är att vår underbara delade arena är felbyggd från första början, att dela upp ståplats i två etage var klumpigt och inte supportervänligt för fem öre. Lösningen är att låta ståplats få en renovering över nästa uppehåll och få ett etage, på så sätt kan man få en större kärna av sjungande klack med ståplatstittarna ut mot kanterna.

- Problemet är att nedre stå bara fungerar som stå vilket inte var intentionerna när vi först fick se ritningarna på den nya arenan och självklar växelsång var att vänta när arenan skulle stå klar 2009. Lösningen är att låta Ultras ha ansvariga även på nedre etage för att även få igång detta och kunna genomföra växelsånger. Under fullsatta matcher ska detta vara en självklarhet för hur man bäst utnyttjar fullsatta läktare. Tänk er matchen mot A*K 2009.

Klacken sög

För de som faktiskt nått ner hit kanske inser att titeln stämmer samtidigt som den inte stämmer eftersom de facto som ovan nämnts stämmer… Klacken sög inte idag, det var bara det att klacken sög. Översatt: Övre ståplats bestod av en klack, samt ståplatssupportrar vilka hade behövt sjunga för att mota tillbaka den tillresta bortaklacken.

Däremot kan det få delas ut en mindre känga eller två, för vad hände med I-F-K följt av växelsång med LS? Den försökte genomföras under ett blåvitt anfall, glömdes helt bort och fick aldrig riktigt den magiska kraft som penetrerar bortasupportrar liksom spelarna på planen.

Tyvärr ställer man sig frågan om vilka som kommer läsa denna text då den förmodligen skrivs för blinda ögon och berättas vidare för döva öron då den som inte sjöng förmodligen inte kommer hitta hit eller dit texten finns. Men det finns mycket att göra för att förbättra enligt ovan och det gäller att fokusera på lösningarna istället för problemen. Av den anledningen hoppas jag att texten publiceras någonstans över huvud taget och väljer att försöka nå ut till alla spridare av blåvit information så som Ultras, Sektion031, SLO, IFK Göteborg, BaraBen, Guld Alex, Änglarna, Alltid Blåvitt, Bluewhite & Lilywhite med flera.

I övrigt skall följande förtydligas:

- Kommandobryggan övre stå, inte en segmenterad sektion där alla skyller på alla
- Klacken är de som sjunger - Tifopengar har inte gått till pyroteknik, även Änglarna förtydligar detta - ”Huvorna” som någon Twittrat om är inte köpta med tifopengarna, de tillhör en grupp vilkas banderoll satt framför de som bar dem.

Blåvitt berör och idag riktades stort fokus på sociala medier mot den tolfte spelaren som står på kommandobryggan varför jag ser det som självklart att ta ut min egna personliga frustration på de problem jag ansåg finnas. Förhoppningsvis når jag ut och förhoppningsvis ger det resultat.

/@FigaroIFK


PS.
- Hamrén var på plats idag
- Enligt Wulcan var West Bromwich på plats för att titta på Lasse Vibe
- Seb brinner för klubben och andas passion likt få andra. Det kan bli hans främsta styrka såväl största svaghet
- Mikkelsen har förmågan att suga till sig varenda boll och hålla kvar den, väldigt intressant, varje situation känns farlig
- Älskar all hets, passion och känslor på sociala medier. Det bidrar till den hype vi byggt upp i år. Dela varandras saker, så vågar jag lova att hashtagen #ifkgbg kommer vara den mest använda sporttagen i Sverige inom kort.
- För er som vill veta mer om klacken, lyssna på BBpodd avsnitt 14 ”Ultravax” från i höstas när Bobban från Ultras gästade.

#IFKGBG

måndag 13 april 2015

Om att uppnå det magiska.

Efter en överraskande stabil vårsäsong med en finalplats i Svenska cupen som höjdpunkt, tog det stopp på Gamla Ullevi i går kväll. 6 poäng på de inledande två matcherna i Allsvenskan hade ingjutit stora förhoppningar i de blåvita leden, så även hos mig. Även om spelet haltat en aning, så ville man ju tror att det  var dags att plocka ner Malmoe på jorden, och mosa till dem riktigt hårt. Men tyvärr underpresterade Blåvitt än en gång när de ställdes mot världsmästarna från Skåne.

Det som innan matchen var en ljuv söndag med goda förhoppningar, förbyttes under kvällen till ett moras i gnäll och gravgrävningar på krogar, i vardagsrum, på Twitter, Facebook och varje annan mörk vrå. Jag stämde själv in i den bittra kören. Men när det fick gå ett par timmar och man fick lite distans till det hela, började jag fundera på vad det är som förenar oss blåvita supportrar i vårt engagemang för klubben i våra hjärtan. Och vad som inte förenar.

Jag vill börja detta resonemang med att säga att jag är full av beundran och har den största respekt för alla de människor som lägger ner sin själ i Blåvitt. Som alltid står där, som alltid sjunger, som alltid gör sitt till för att det ska bli den magiska inramning vi alla innerst inne eftersträvar. Ändå uppstår slitningar, konflikter (vilket i viss mån är naturligt) och ibland en avgrundsdjup skillnad i vad detta magiska egentligen bör bestå i.

Ska man sammanfatta de kommentarer som haglade friskt efter matchen i går, så krökar man för mycket på LS, man bränner bengaler och skiter i matchen på Kommandobryggan. Och visst är det en del som krökar på LS och missar delar av matchen, liksom det finns folk på Kommandobryggan som drar på sig rånarluvan och bränner bengaler så att de nästan kissar på sig av upphetsning, och tycker att det är läckrare än att se på matchen. Och klacken var kass, så var tongångarna. Summa summarum så gör folk sina egna val, och ibland innebär det att fokus försvinner från det som man egentligen är där för; att sjunga fram sitt Blåvitt till seger. Sedan finns det de som behärskar att göra flera saker samtidigt, men det skapar hur man än vrider och vänder på det hela motsättningar inom de egna leden. Efter en bitter förlust blir det förstås extra tydligt.

Jag kan tycka att en organiserad och stor bränning kan vara mäktig att titta på. Men den som får tunga besvär av röken är inte lika imponerad, eller den som missar sitt tåg hem för att matchen fick skjutas fram eftersom ingen såg någonting på planen. Eller att det egna laget kom av sig efter en bra period och att klubben i ens hjärta eventuellt åker på böter. Är det rimliga konsekvenser i ivern att manifestera sin egen autonomi på läktaren, och i och med detta sätta sig över både klubben och övrig publik? Gynnar det IFK Göteborg? Drar det extra publik till matcherna? Jag är tveksam. Utan att lägga någon värdering i det hela, så förenar knappast bengaler Blåvitts publik. Är det då rimligt att fortsätta med det bara för sakens skull? Jag lämnar den frågan eftersom den är svår, infekterad och kanske inte heller den fråga som är av störst vikt vad gäller läktarkulturen i det stora hela.

Det som har etsat sig fast mest av allt likt en tatuering på min näthinna denna säsong, är tifot i premiärmatchen mot Åtvidaberg. Denna mäktiga inramning var något alldeles extra, och något varje blåvit anhängare kunde känna stolthet över. Och utan att vara sociolog eller liknande kan jag säga att detta pratade man om, detta kunde man längta sig tillbaka till, detta ville man ha mera av. Vilken jävla uppvisning! Här fick vi möjligheten att känna på den där gemenskapen som knyter oss samman, vår identitet och själ. Inmarschen med Snart skiner Poseidon har sällan varit vackrare, och just inmarschen är ytterligare något som förenar oss, där i princip alla deltar och sjunger med. Varför inte bygga vidare på dessa grundfundament? Nu kostar ju tifon både pengar och tid, det är jag väldigt medveten om, men också någonting jag är beredd att betala för.

Att styra upp en klack är ett svårt jobb, det råder det inga tvivel om. Men i kommentarsfälten klagades det mest på "turisterna", att det är deras fel att det inte sjungs på Kommandobryggan. Vilka de där "turisterna" egentligen är finns det inga tydliga svar på. Några vill köra bort dem till andra sektioner, men hur vore det om man istället bjöd in dem, och faktiskt försökte få dem delaktiga (jag tror nog att man försöker, men det kan göras på olika sätt. Med eller utan armbågar). Känner sig alla välkomna på läktaren? Det kan man också fundera över. Som jag ser på det hela så bör man välkomnas som blåvit i den egna blåvita borgen, oavsett. Men ska det nödvändigtvis finnas hierarkiska nivåer bland supportergrupperna blir det givetvis svårare. Varför måste det vara så skitnödigt hela tiden? Slappna av istället, släpp kravallstaketet.

Och jag är inte ute efter att döma någon. Vilket skäl eller syfte som ligger bakom enskilda individers handlingar kan varken jag eller någon annan utomstående bedöma eller värdera. Vad jag är ute efter är kraften som uppstår när alla drar åt samma håll. Först då kan den uppnå sin fulla potential.

Att vara på Gamla Ullevi när trycket infinner sig, i växelsång mellan Kommandobryggan och LS, när övriga publiken hänger på, då är det magiskt. Jag vet att många kloka hjärnor arbetar med att fundera ut konceptet för att få hela Gamla Ullevi att sjunga och gunga. För det är där som nyckeln finns till framgång för IFK Göteborg. Och en levande arena drar publik, tifon i mästarklass drar publik. Och skapar en gemenskap som förenar. Hur når vi dit? Att få folk att sjunga med handlar om logistik och att ha en känsla för matchbilden och dess karaktär. När ska de olika ramsorna komma in? Svårt, som jag skrev ovan, men fullt möjligt. All cred till er som lägger ner arbete och energi i detta och utvecklar den blåvita supporterkulturen.

Slutligen något om Tifofonden: Själv skulle jag önska att det fanns en autogiro-funktion till den. Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att lägga 100 kr i månaden, för att skapa ännu flera tifon till Blåvitts matcher, för att skapa vacker magi. Nu kan man ju swisha på 123 024 15 39 eller sätta in pengar på pg 57 21 92-3. Men autogiro vore bekvämt.

Jag utmanar övriga blåvita att göra detsamma; sätt in 50 /100 kr eller vad ni vill varje månad till Tifofonden. Allt kommer att betala tillbaka sig. Tillsammans mot nya framgångar för IFK Göteborg. Känn stoltheten. Den stoltheten.

(Tillägg: Har förstått att en del har ordnat så att det dras pengar automatiskt från deras konto varje månad, och att det ligger en inte obetydlig kostnad för Änglarna att kunna erbjuda tjänsten. Men tanken var att man genom en "kampanj" skulle locka bra många fler än vad som är fallet om man  ska ta det initiativet själv. Och att kostnaden skulle betala sig, men det kanske är att vara väl optimistisk? Men hur som; gå in och ordna till det själva. Tifofonden ska fyllas på regelbundet.)

Matchbilder: IFK Göteborg - Malmö FF



Egentligen kanske man bara vill gå och glömma förlusten från igår, men några bilder från Emelie Hübners kamera blir det först innan man kan lägga detta sattyg till match i balken för förträngda minnen.

Bilderna får inte spridas utan BaraBens och Emelies tillåtelse.

söndag 12 april 2015

Förlust.

KÄNSLAN: FUCKING JÄVLA HELVETES PISS.

Det fanns ett vinnande lag och ett förlorande lag och det som vände på den saken var som så många gånger förr Jonas "Gåsen" Eriksson.

Dryghetens hemvist, Sveriges värsta avkrok, Karl X Gustafs största nerköp och landets mest inavlade fotbollsregion vann genom att sedvanligt förlita sig på att domarkåren skulle avvärja varje tanke på snabbt, rejält spel och i stället fick Helander gå lös på Vibes hälar i straffområdet och Rosenbergs käft glappa konstant medan Seb fick varning innan tankefoster till fula ord ens hunnit bildas.

Inom mig brinner större hat än jag trodde fanns. En mörkare brand och en djupare hetta än jag egentligen skulle vara bekväm med, men det här är ingen vanlig dag. Idag finns inget annat än den bottenlösa svärtan och den svidande nakna uppriktigheten om det komplex som håller på att bildas inom mig.

Men den inre svärtan har bara ett utlopp. Det inre komplexet kan bara bemötas och besegras på ett sätt. Malmö må ha vunnit idag, men deras seger har väckt den inre eld som i slutänden kommer förtära dem.

Om vi nu missat chansen för fyra månader framåt att besegra både dem och oss själva, så får vi i stället göra det där det verkligen känns - i den sammanlagda tabellen. 


IFK Göteborg mot Malmö är inte längre vår egen El Clasico. 
Varenda återstående match är det. 
Och vi tänker aldrig förlora igen. 

Malmö FF har tänt elden i Sebastian Erikssons och himlens alla änglars ögon.

Låt den inte slockna förrän vi besegrat dem i säsongens alla matcher.

Idag, Malmö FF, förlorade ni guldet.

Matchtankar - mff hemma, 12/4

ANALYS. JAG JINXADE DET! Aldrig mer några jävla analyser innan match. Å andra sidan, utan att ta i var detta väldigt, väldigt, väldigt dåligt. Oavsett Införanalys eller ej. Skapar man inga chanser gör man inga mål. Spelas bollen snett bakåt varenda jävla gång blir det inga mål. Slår man passningar som är antingen i knähöjd eller såpass lösa att de knappt kommer fram blir det inga mål. Tror man inte på det blir det inga mål. Har man ingen som tar tag i det blir det inga mål. Skjuter man inga skott blir det inga mål. Gör man inga mål, blir det inga mål. Och, gör man inga mål vinner man inga matcher.

Jag trodde på fullaste allvar att vi skulle gå in och visa resoluthet, jävlar anamma, stå upp, spela med hjärtat utanpå tröjan och framförallt ge gröthalsjävlarna en match både på och utanför plan. Inte för att vi på något sätt blev utspelade, men att det ändå ser så mycket enklare ut för motståndaren att vinna första-, andra-, och tredjeboll eller slå den där enkla passen framåt och med rätt adress. Det är frustrerande. Som sagt, främst för att mff verkligen inte är ett lag som är så mycket bättre. De är ett lag som har fördelen i sin framgång. Det är frustrerande att vi i avgörande lägen är så pass mycket sämre och det smärtar i den blåvita själen. Jag hatar fotboll.

Att gå in i sekvenser och pinpointa händelser i första halvlek känns rätt svårt och smått onödigt egentligen. Men det som utmärker sig är ju just det jag manglat på innan. Vi ser så jävla rädda ut för vad som ska hända med den lösa passningen som vi slår. Det känns som att vi tror inte på det. Som att ängsligheten redan på förhand talar om att det är lika bra att slå bollen bakåt istället, då händer förhoppningsvis inget farligt. Jag vetefan. Framåt i banan, med precision, hårdhet och tro är inget som vi blir bortskämda med i alla fall.

Gurra går in och ger en hård och ordentlig tackling. Får ett gult. Kanske rätt. Kanske fel. Tyvärr kom det lite för tidigt i matchen för honom och laget. Inte för att han är direkt dålig efter kortet, men en köttdimension försvinner när han är varnad. Det är tydligt. Deras mål kommer till på ett anfall som varit genomgående i flertalet fall innan. Lång boll, snett igenom hela offensiv del av banan (slår vi en enda sådan passning idag? Nej.) till deras ytterback som följt med upp. Emil, som såklart och symptomatiskt blir den som "går bort sig", faller istället för att stöta, och deras lille ytterback gör såklart en drömmål. Jag kan tycka att backen, oavsett vem det är, ska stöta där. Hellre gå bort sig än att släppa till ett skott. Å andra sidan är det ju rätt sällan en gubbe gör ett sådant mål, och skott utifrån ska målvakten ta. Nja. Jag vetefan. Kändes billigt bara. Typiskt.

Andra startar och Mikkelsen går in istället för Engvall. Den sistnämnda hade verkligen ingen bra dag idag. Här känns det som att ond spiral byggs på rätt snabbt. Lite smärta, lite motgång, lite psyke, lite frustration och inget funkar. Lika bra att byta direkt som Jörgen gör där. Kanske var det mest skadekänning som föranledde bytet, hur som helst var det ingen höjdarhalvlek från Engvall som sagt. Samtidigt, det gör ju ingen.

Vi visar ingen nämnvärd desperation i andra och tiden bara går. Även om Mikkelsen suger ner ett par långbollar, men de efterföljande sekvenserna fortsätter att vara helt ofarliga. Det fortsätter mer att vi sölar omställningarna, fortsätter att slå lösa och långsamma passningar, och ingen tar tag i det. Även om Seb så gärna vill. Så många gånger. Han är dock inte det minsta vän med bollen ikväll och övertron plus viljan leder till konstiga beslut och förlorad boll pga antingen för lång långboll utan adress, eller för stillastående medspelare.

Känns som att jag kan hålla på och mala hur länge som helst. Jag kommer ingen vart. Det gjorde vi inte på plan heller. Inte heller på läktaren. Åtminstone kändes det inte så. Pyro i all ära, men idag lät det verkligen som att en majoritet blev helt tagna av det mäCktiga ljuset och gav fan i att sjunga. Jag vetefan, men det känns lite som att om man ska lägga statement visuellt med kraftigt orange ljus, borde man göra detsamma med än mer kraftigt blåvitt ljud.

Svårt. Även där.

Några korta från matchen då:
+ Bjärs. Raderar ut rosenberg.
+ Säsongen är lång. Inget är förlorat än.

- Spela framåt för helvete. Åtminstone någon gång.
- Tro på det. Fullfölj passningen. Spela hårt. Idag. Not so much.
- Måste. Ha. Mer. Kreativitet. På. Mitten.
- Desperation? Hur kan vi inte stressa på och trycka på snabbare i slutet? Ös för fan.
- Det offensiva spelet generellt. Dåligt.

Nej, det var tråkigt detta. Vi måste steppa upp oss. Allihop.

Edit 2015-04-13, 06:33: Så här med några timmars distans till det kanske man kan hålla med vissa röster om att det inte var så jävla jävla bedrövligt. Det var det kanske inte heller. En förlust smärtar alltid, oavsett om vi är usla eller inte.

Nu samlar vi ihop oss, tränar ordentligt och ser till att skåpa ut hisingslaget igen. Så länge vi torskar nån enstaka gång, vinner desto fler, men framförallt ser till att skippa förra årets orgie i kryss, då är vi med. Framåt!