På gång


fredag 26 juni 2015

Blåvitts Eads Bridge

Det sägs att elefanter aldrig går över en bro som inte är säker. 1874, en varm julidag i Saint Louis stod tusentals nervösa och förväntansfulla människor på Mississippiflodens strandbank, för att se om elefanten skulle ta steget ut på Eads Bridge. Leverantören bakom de smala stålbalkarna som byggde bron var om möjligt den som var allra mest nervös. Hans namn var Andrew Carnegie och han hade ett företag att styra bort från ruinens brant, han hade en karriär som riskerade att falla ner i bråddjupet om elefanten tvekade (eller än värre, om bron gav vika). Men den grå kolossen gav sig ut på bron, och en gemensam suck av lättnad gick som en lätt bris över Mississippiflodens vatten.

Huruvida Jörgen Lennartsson har någon som helst likhet med vare sig Andrew Carnegie eller elefanter låter jag vara osagt. Men det finns en koppling dem emellan som kanske är den starkaste byggstenen i dagens Blåvitt, nämligen känslan för och en bergfast tro på att det håller. Det abstrakta, det vi kan ana men inte se, det osynliga men ändå det mest uppenbara.

Jörgen Lennartsson for runt i fotbollsvärlden i många långa månader, såg på fotboll, besökte träningar, bildade sig en uppfattning, la ut en riktning för det som senare skulle komma att sjösättas. Att det skulle bli i just Blåvitt visste han inte då, men det var så det blev. Och trots att vi knappt är halvvägs in i säsongen, vill jag nog fastslå att det var det rätta hemmet att landa i. Jag kan också säga att jag inte tillhörde dem som blåste i trumpet eller slog på stora trumman i eufori den dagen han blev klar. Men han har övertygat.

Jörgen Lennartsson har blåst in någonting på Kamratgården, in i träningslokalerna och varje vrå. Egentligen handlar det inte om någonting nytt. Man skulle kunna säga att utfallet är klassiskt Blåvitt, åtminstone för oss som minns 80- och 90-talet. Men det är någonting han fått in. Spelarna tror på det, de arbetar för varandra, de vågar, de hjälper varandra på ett nästan familjärt sätt. Han "maxar" träningsdosen, litar på teamet runt laget. Jag tror att han har fått varenda individ kring laget att känna att just de bidrar till helheten, att just de har en direkt påverkan på resultaten, att just de är så förbannat bra och betydelsefulla att det vore en synd och skam att inte fullfölja planen. Detta kan låta som en självklarhet i vilket lag som helst, men för de allra flesta lag förblir det ändå en dröm. Några skulle kalla det " flowet", men det vore att underskatta hela processen. För jag tror att Blåvitt mår bra, av just den anledningen att de har upptagits av känslan och för att det håller.

För spelarna är inmarschen deras alldeles egna Eads Bridge. Då går ut på Gamla Ullevis matta med känslan av att det som de tränat på och kommit överens om, också kommer att bära frukt. Jörgen står stadigt. Publiken, med halsdukarna ovanför huvudena, sjunger Snart skiner Poseidon och drömmer yvigt och vackert om att guldet ska hem igen.

Och elefanterna då? De vet precis vad det här handlar om.

torsdag 25 juni 2015

Osportsligt slut på matchen Portugal-Sverige

U21-LANDSLAGET Framgångarna för det folkkära U21-landslaget i fotbolls-EM för herrar har med rätta fått stor uppmärksamhet. Den makalösa vändningen mot Italien, det snöpliga baklängesmålet mot England och kvitteringen i slutminuterna mot Portugal skapar Buster-känsla. Nu kan det mycket väl sluta med final mot Tyskland. Där lär väl Buster-känslan ta slut...

Men jag kan inte släppa det som hände i slutskedet av Sveriges match mot Portugal. Båda lagen var vid ett oavgjort resultat klara för semifinal, på Italiens bekostnad. Efter Sveriges kvitteringsmål i slutet av matchen lade båda lagen i praktiken av att spela fotboll. Under de tre avslutande övertidsminuterna trillade portugiserna demonstrativt boll i sidled på egen planhalva, utan att någon svensk på allvar försökte komma åt bollen överhuvudtaget. Det var ingen uppbygglig upplevelse att se. Jag skulle definitivt inte vilja att IFK Göteborg bar sig åt så här i något sammanhang.

I Expressen försvarar  Mathias Lühr de båda lagen med att italienska spelare säkert skulle ha betett sig likadant. Det är möjligt, men självklart ingen ursäkt. Framförallt kan jag tänka mig Mathias Lührs och andra svenska sportjournalisters (för att inte tala om svenska fotbollssupportrars) reaktion om det varit Portugal och Italien som burit sig åt på det här sättet, och Sverige som hade åkt ur turneringen. Rubriker kring FUSK och OMORAL hade klätt tidningssidorna. Med all rätt. Det var faktiskt osportsligt att göra som Portugal och Sverige gjorde i slutet av matchen.

Skall man vara petnoga så dömer jag Portugal hårdare än Sverige. Det var Portugal som hade bollen och vägrade göra något konstruktivt med den. Visst, de svenska spelarna kunde ha jagat mer intensivt. Men det var Portugal som bollhållare som hade ansvaret att ta initiativ.

Jag är också förvånad över att domaren lät ett så uppenbart brott mot spelets idé pågå ostraffat. Jag är ingen regelexpert, men finns det verkligen inget utrymme i regelboken för domaren att agera i en sådan här situation? Om någon av läsarna här vet, så berätta gärna.

Ni kanske tycker att jag överreagerar? Ja, kanske det. Det som provocerar mig mest är nog dubbelmoralen. När Sverige är inblandat i sådana här intermezzon är det "smart" eller "förståeligt". När andra lag gör så här är det omoraliskt och osportsligt.
 
"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem." (Matt 7:12) Denna gyllene regel gäller även på idrottsplanen och utgör på något sätt sportslighetens credo. Svårare än så är det inte.

fredag 19 juni 2015

Lasse Vibes ersättare?

SILLY SEASON Enligt uppgifter till Baraben skall den ­före detta Norrköpings- och Helsingborgs­anfallaren Imad Khalili ha erbjudits ett­ kontrakt av IFK Göteborg. Är det så att­ Khalili eventuellt ses som Lasse Vibes ­anfallare? De senaste 18 månaderna har s­penderats i Saudiarabien, Kina och Fören­ade Arabemiraten och Imad skall helt enk­elt ledsnat på att flytta runt mellan ol­ika obskyra fotbollsländer. Enligt uppgi­fter skall han ha tackat nej till ett ko­ntraktsförslag i Iranska ligan.

Utöver IFK Göteborg skall även Hammarby,­ Helsingborg och Vålerenga vara intresse­rade av Khalilis tjänster.

torsdag 18 juni 2015

Uppehåll, abstinens, skitväder, Euro League-lottning och Dalarna.

KÅSERI. Årets uppehåll kunde inte kommit mer olägligt. Eller ja, det kanske är bra för slitna spelarkroppar att få kurera sig, lite välförtjänta semestrar till varmare breddgrader eller avkopplande flugfisketurer i lummiga vattendrag. Men, för oss inbitna allsvenskan- och i synnerhet blåvittnarkomaner känns detta uppehåll som en evighet och med en tajming som får Dickson Etuhubuhu att verka snabb. Visst det erbjuds ganska mycket fotboll ändå just nu i form av EM-kvalmatch mot Montenegro, en Stahresk kryssorgie på plast i Kanada (vet ni förresten hur många som bor i Kanadas huvudstad? Klart ni vet...), en supermonsterinsats av vår Bolivianske landslagsstjärna i Copa America och ett U21 EM som drog igång igår. Men, vad spelar det för roll? Det är ju blåvitt vi vill se.

Intalade mig att jag skulle försöka stilla den värsta formen av abstinens genom att plita ner lite skit här på bloggen. Kanske har jag ett svinhett sillyrykte i rockärmen? Kanske finns det lite snaskigt att basunera ut kring om Hjalle lyckats dra upp en superchocklaxöring på 13 kg? Om Seb har tjaxxat någon ny fet dinka eller om "Ankan" kunnat köra nedcabbat i sin manliga A5a mer än 14 minuter denna "sommaren"? Tyvärr har jag inga som helst uppgifter kring ovan frågeställningar. Inte alls. För dåligt! Det enda vi kunnat frossa i är en ny hovleverantör av havremjölk (gött med partners iofs, men vad fan smakar havremjölk?) och ett nytt IFK GÖTEBORG-magasin där det för första gången rullats ut en "föreningsbarometer" kring hur klubben mår. I och för sig jävligt bra information, även om det återigen rullats ut en ny måltid avseende ambitionen när stjärnsponsorn kommer att lanseras.

||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
 
Såg en bild från supporterklubbens superfotograf Aremyr där han påtalade på Twitter till marknadschef Andrej att namnen på kamratstenen börjat flaga/lossna. Jag har inte kollat mitt namn själv på stenen på ett tag, men tyckte redan när den avtäcktes att klibborna kändes lite smått rackiga och att de säkerligen inte skulle kunna klara av allt för många år i det svenska klimatet. Hoppas att det emottogs av föreningen att vi är många som gärna ser att detta kollas över. Små detaljer, men av mycket stor betydelse för "helheten". Gött att det är smådetaljer man nagelfar, vilket då kanske påvisar att vi i nuläget har väldigt små problem att tackla, men ändå. Sådana saker måste vara i toppklass.
 
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
 
Ikväll (eller ja, i eftermiddag) lirar U21 mot Ellos klockan 17:00 på Hjällbovallen. Oerhört intressant att följa vilka som spelar och hur den matchen går. Läge för många juniorer att visa upp sig? Bra möjlighet att stilla den värsta absinensen, tyvärr är det väl många som ska sitta i bilkö på E6 norrut, och undertecknad har dessvärre också svårt att komma loss.
 
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
 
Under kommande vecka drar laget till Dalarna och Mats Grens domäner. Två matcher är inplanerade mot Ludvik, måndagen 22/6 kl. 18:30 i Ludvika samt fredagen 26/6 kl. 19:00 mot Gefle i/på Dala Floda. Ska bli intressant att följa hur statusen är och vilka resultat dessa matcher ger. Träningsmatcher eller ej, segrar är alltid viktigt.
 
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
 
Lottningen för Euro League-kvalet går av stapeln på måndag, 22/6 klockan 13:00 (för första rundan, där vi INTE kommer att gå in) och klockan 14:30 för den andra rundan. Lottningen streamas via UEFAs hemsida
 
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
 
Idag släpps förhoppningsvis ett rykande färskt #BBpodd med ingen mindre än den blåvita hovreportern Markus Wulcan som gäst. Ser verkligen framemot gött snack om vilka campingkök som är bäst, vad som hände i hans föräldras trädgård i Lysekil när Laul var på besök och hur många proteinbars han käkar på en vecka. Konstant F5-tryckande på http://blogg.gp.se/sportpoddar/
 
||BaraBen.com||BaraBen.com||BaraBen.com||
 
Nu tar vi lite midsommar och ser framemot kommande veckor. Intressanta tider, inget snack. Förresten, i Kanadas huvudstad bor det åtta va?


onsdag 10 juni 2015

Gästkrönika: Believe the hype

Med ojämna mellanrum låter vi Baraben diverse gästskribenter få sina alster publicerade här på Baraben. Idag har det blivit dags för Chrille som i egenskap av Stockholmsboende blåvitare vill delge oss sina intryck från söndagens match mot Hammarby. Har du en text du vill få publicerad på Baraben.com? Kontakta oss antingen via Twitter (@barabenpaglenn) eller skicka ett mail till kontakt@baraben.com


Innan matchen går jag omkring på ett småkyligt Södermalm och ser mängder med människor i diverse Hammarby-utstyrslar; småtjejer i grönvita halsdukar, blekfeta, medelålders män i uttvättade zip-tröjor och hipsters med rullad mössa och diskret pin på jackbröstet. Ögonen lyser av sammanbitenhet och förväntan. Det är stormatch på gång. Motståndarna, Blåvitt, från Göteborg - har gått som tåget under säsongen och leder serien med 5 poäng. Men nu ska fiskrensarna som kommer upp från västkusten få se på riktig läktarkultur. Ett fullsatt Tele2 med supportrar röststarkt sjungandes ramsor till de senaste melodierna från Argentina och Grekland. Det är annat det än ett halvfullt, mumlande Ullevi som gemene Glenn är van vid från hemmamatcherna.


Jag möter upp en kompis med som håller på Bajen och tar en öl på Mosebacke. Han blir förvånad när jag säger att över tvåtusen med Göteborgssympatier köpt biljett till matchen. – Bortasupportrarna brukar bara vara några hundra och inte höras alls, säger han förklarande, och tar en klunk öl. Vi pratar en stund och beger oss sedan mot Globen-området, där vi skiljs åt för att se matchen från olika sektioner. Han har årskort på övre långsidan, och jag har biljett till bortasektionen.


Inne på sektionen för bortasupportrar, på ena kortsidan, är det jättetrångt och vid matchstart vajas det friskt med flaggor samtidigt som rökgranater bränns av så att det knappt går att se en meter framför sig, på grund av all blå rök. Matchen börjar och folk runtomkring mig sjunger för allt vad de är värda, men det är svårt att avgöra hur väl ljudet når ut på planen och till övriga arenan. De aktiva Hammarbysupportarna, är många fler och uppdelade över flera sektioner både på lång- och kortsidan, och ibland när de tar i verkligen mullrar det. Samtidigt kan jag inte komma ifrån känslan att det hela känns rätt plastigt och jippo-aktigt. Arenan känns som en gymnastik-sal, underlaget är konstgräs, och publiken känns inte genuin. Vis av erfarenhet efter tre år som bosatt i Stockholm vet jag vad för typ av människor som besöker arenan. Det är studerande hipsters som flyttat in från Dalarna, expats från Australien och diverse människor som arbetar inom mediebranschen - som går på Bajen för att det är häftig stämning och har årskort som en imagegrej - som till stor del bidragit till att Hammarby - sedan flytten till Tele2-arenan – fördubblat sitt publiksnitt. De 7-8000 stammisarna som gick till Söderstadion – har blivit uppblandade med tusentals människor som – genom tv-program som Café bärs – fallit offer för hypen.


Matchen fortgår och Hammarby dominerar och radar upp chans efter chans. Runtomkring mig är folk oroliga och vissa menar att vi nog ska vara glada om vi klarar 0-0. I slutet av matchen blir trycket bättre på bortasektionen samtidigt som hemmafansen börjar tröttna lite och under en period ekar den, till den här säsongen, avputsade, gamla dängan ”Här kommer änglarna” från Schytts-skivan Änglalåtar, över Globen-området. De grönvita på långsidan vänder huvudena mot bortasektionen och vissa gör fuck-off-tecken. Inga bortasupportrar ska komma hit till Bajenland och ta sig ton är budskapet. Särskilt inte några fiskare från Göteborg. I 86:e minuten får Göteborg en frispark mitt på planen, ganska nära sidlinjen. Lasse Vibe springer ifrån sin bevakning och lyckas få fram bollen till den omringade inhoppande, dansken Thomas Mikkelssen som trots en halvtaskig träff får in bollen i mål.


Total eufori utbryter på bortasektionen och jag finner mig själv hoppandes upp och ner, kramandes okända människor runt omkring mig. Efter målet är det inget snack om vilka som dominerar ljudbilden, de tillresta, blåvita sjunger om serieledning och att Bajen kommer åka ur igen. Efter matchen firar Ängla-fansen vilt med laget samtidigt som många i Hammarby-klacken – förmodligen de som gick även på Söderstadion - stannar kvar, arga, konfunderade och maktlösa över de många, oblygt firande borta-fansen. Det var ju inte så här det skulle bli - ser det ut som de tänker…


/Chrille










Matchbilder: #SUPERUGENs fullbordande



#SUPERUGEN kan summeras med två vinster och en oavgjord och samtliga mål gjorda av danskar. Såklart. I söndags fullbordades #SUPERUGEN och Emelie Hübner (@EmzaansFoto) var på plats med sin kamera.

Bilderna får inte spridas utan BaraBens och Emelies tillåtelse.

Gästkrönika: Thomas Mikkelsen - instagramhjälten

Med ojämna mellanrum låter vi på Baraben en gästskribent få utlopp för sina tankar här på bloggen. Idag är det Ludvigs (@mrludinho) som får beskriva sina känslor till Thomas Mikkelsen, passande så här ett par dagar efter segern mot Bajen. Har du en text du vill få publicerad? Maila till kontakt@baraben.com eller kontakta oss via Twitter (@barabenpaglenn) så ordnar vi det.

"Vem är Thomas Mikkelsen?" Frågade min fru från soffan.
"Ingen aning, hurså?"
"Han är ny anfallare i Blåvitt."
"Va? Hur vet du det?"
"Jag följer dem på Instagram, det står där."

Under 10-15 år har jag följt med alla möjliga kanaler under Silly season för att få reda på det senaste om blåvitts nyförvärv. Timme efter timme har forum uppdaterats och tidningar plöjts igenom för att få med mig de senaste ryktena och de nyaste nyförvärven och nu får jag alltså reda på att ett helt okänt namn är klart via min fru på grund av Instagram? Två minuter senare har jag skapat ett konto på Instagram och lagt upp ett par bilder som inte gjorde några stora avtryck i historien - ingen kommenterade eller gillade mina foton. Kontot glömdes bort och Allsvenskan rullade igång på riktigt och poängen tickade in över all förväntan under våren. Mikkelsen, denna rödlätte dansk, hoppade in sent i matcherna och kämpade och slet, oftast utan att göra den avgörande skillnaden i matcherna, och visade upp ett imponerande fighterhjärta.

Inför en av vårens matcher tog jag den obligatoriska matchtröjebilden på min lille son Hjalmar och mindes plötsligt mitt Instagramkonto. Bilden laddades upp på mitt konto utan stor uppståndelse. Matchen såg ut som de flesta matcherna under våren - aningen trevande spel med tre poäng som resultat. Efter matchen plingar det till i mobilen då två personer har gillat min bild. Den ena var min fru. Den andra? Thomas Mikkelsen.

Stort tack för dina insatser i den blåvita tröjan, inte minst målet mot Bajen. Du var varken den största eller bästa spelaren som dragit på sig de vackraste färgerna, men du är tamigfan den enda som har gillat mina bilder på Instagram!

 /Ludinho

tisdag 9 juni 2015

Highlights: Hammarby IF - IFK Göteborg

Vem orkar lyssna på en rånarluva?

Om husockupationer eller Greenpeaceaktioner kan man säga en hel del. Man kan gilla det de gör, eller man kan låta bli. Men någonting som genomsyrar deras handlingar är att de eftersträvar någon form av direktdemokrati och att de trotsar delar av lagstiftningen. De vill förändra någonting, de har ett syfte med det de gör. Dessutom är de i regel alltid offentliga, och polisiärt ingripande är mer regel än undantag. De står upp för sina handlingar. Man kan kategorisera in dem under civil olydnad eller gruppen för dem med raka ryggar. Eller man kan fördöma dem som vilka kriminella som helst. Oavsett vilket, vet man vilka de är eftersom de inte gör någonting för att dölja det. Deras frågor får ett ansikte.

Bengalbränningarna under våren och år före den, är också en medveten handling. I och med att pyroteknik inte är förenligt med rådande ordningslag och klubbarnas egen policy (såvida man inte ansöker om tillstånd) går man över en gräns. Sedan kan man tycka vad man vill om det visuella och stämningen det kan skapa, men bränningarna sker illegalt. Faran för andra, att det kan belasta den egna klubben ekonomiskt, att merparten av publiken uppenbarligen är emot bränningar och de spretiga frågorna, lämnar jag till någon annan att föra. Det jag vill sätta fokus på är varför dessa personer väljer att maskera sig.

Man säger sig vilja föra en dialog med klubbarna och förbundet. Man vill någonting som har att göra med inramningen på matcherna, det visuella som kan vara fantastiskt i vissa avseenden. Man kan säga att de företräder en grupp som har en enormt stor kunskap och kompetens om läktarkulturen i stort. De gör briljanta tifon, de lever i mångt och mycket hand i hand med klubben och lägger ner tid och pengar som få skulle kunna drömma om att göra.

Men varför kan de inte vara offentliga? Tror de inte på sin egen sak? För mig verkar det vid en första anblick på det som sker, att de anser denna fråga principiellt viktig och någonting att kämpa för. Men vem fan sätter sig maskerad vid ett förhandlingsbord? Hur trovärdigt är det egentligen? Stå upp för er sak istället, ta smällen, även om den kan vara hård. För det skapar en trovärdighet som ligger långt bortom de maskerades existens.

Och jag har själv varit där, då jag vägrade värnplikten av personliga skäl, för det som betydde någonting för mig. Man kan tycka vad man vill om det, hata eller älska det, men ingen kan komma och knäppa mig på näsan för att jag inte stod upp för min sak eller att jag smet ut bakvägen. Det "kostade" mig 4 månaders fängelse (vid den första vägran 12 000 kr plus 2 års villkorlig dom), men det var det värt. Värt på det sättet, att jag kunde kliva ur det hela och fortfarande vara jag. Och jag skulle göra samma sak igen, om jag ställdes inför ultimatum. Varje dag i veckan.

Sedan kan man fundera kring vilka signaler i övrigt som en maskering som mer kan beskrivas som en rånarluva sänder. Vad tänker barnen på familjeläktaren på eller ungdomarna i Young Fellows på när de konfronteras med detta? De är potentiella framtida aktörer på Kommandobryggan. Och vad tänker du själv på?

Eller handlar det bara om någon form av identitetsprojekt, om att ställa sig vid sidan av i största allmänhet? Är det en social markör? Jag är faktiskt allvarligt nyfiken, och skulle gärna lyssna på hur det hela förhåller sig. Jag tror att flera är intresserade av att höra vad de här personerna egentligen vill. Men jag är rätt säker på att det skulle underlätta om de var omaskerade. Jag tror inte att någon dörr är stängd i det avseendet. Inte ens hos SvFF.

Och för den breda allmänheten tror jag det är en absolut nödvändighet för att de ens ska orka lyssna. För lallare i rånarluvor kommer ingen någonsin ägna tid åt. Hur rätt i sak de än må ha. Så maskera av, stå upp för er sak. Det kanske kostar ett års avstängning från arenan. Det kanske kostar i bötesbelopp. Men om nu frågan är så principiellt viktig, så måste det väl ändå vara värt det, eller?  Och jag är ganska övertygad om att det skulle gynna er sak i det långa loppet. Det kanske till och med skulle inge lite respekt?

måndag 8 juni 2015

Vårtankar: "Gurra" vårens spelare

GULDET SKA HEM. Kapten Bjärsmyr sa det bra till Sportbladet efter gårdagens underbara vinst: "Vi kom hit för att ta tre poäng, inte för att ta världsfotbollen framåt".

För i det go'a läget vi satt oss i kan det inte finnas någon ängel som hellre vill se finlir och noll poäng. Det låter ju bara dumt. Hur kul är det att vara bajare eller örebroare liksom? Och världens mest spelskickliga lag FC Barcelona, förlåt Malmö FF, är sju poäng bakom. Kul? Ja, för oss.

En del lag kan känna press av att ligga i topp. Känslan är ändå att de blåvita spelarna njuter just nu. De har längtat efter den positionen. Och med ett svajigt AIK, ett mänskligt Malmö samt ett Ellos som inte kan spela på annat än plast är guldchansen i år större än på länge. Djurgården och Norrköping har gjort det riktigt bra i vår, men jag tror inte att de håller i längden.

Men det gäller ändå att "fakking sitta ner i båten" för att använda ett välanvänt uttryck från kvalitetsprogrammet (ironi) Ex on the beach. Nu tar vi det lugnt alltså. 17 omgångar återstår. Ingen jävel går till Ica och köper krögarpytt förrän det är klart.

Efter sommaruppehållet vill jag se att den blåvita maskinen fortsätter jobba hårt, visa tålamod och nöter ner motståndarna. Det tror jag också att vi får se då Jörgen Lennartsson ihop med vinnarskallar som Alvbåge, "Bjärs", "Sebban" och "Gurra" ser till att inte en endaste millimeter av planen överges.

Det har sagts mycket om defensiven och fem insläppta på tretton matcher är helt enkelt fantastiskt. "Hjalle", Emil, Rogne, Bjärsmyr, Aleesami och Alvbåge har alla varit i toppform. Men den kanske stora nyckeln är mittfältsblocket framför där "Sebban" och "Gurra" (och ibland Tom) städat och hållit rent som om de skulle få svärföräldrarna på besök resten av sina liv.

GT:s Henrik Leman vill ha in "Gurra" i landslaget, och det förstår jag. "Gurra" är en outtröttlig och ovärderlig Mascherano-typ som ger allt för sitt lag. Han tar de jobbiga defensiva löpningarna och spelar enkelt, #superuge och dansk dynamit i all ära – för mig är Gustav Svensson vårens och hela Allsvenskans viktigaste spelare. Förhoppningsvis också höstens. I så fall kan det bli guld. Även om Lasse Vibe lämnar.