På gång


Silly Season

fredag 22 augusti 2014

Att tvivla på Robin Söder

AVSKEDSKRÖNIKA. Jag minns inte detaljerna runt omkring. Jag minns inte vilken dag det var, var vi låg i tabellen eller vad exakt som stod på spel. Många år har gått och minnet har grumlats. Det kan ha varit 2008. Ja, det borde det ha varit.

Hur som helst. Mitt älskade Blåvitt hade gjort ett par riktiga jävla rövmatcher. Jag var fly förbannad. Jag hade fått nog. Om inte Blåvitt ville bjuda upp till dans tänkte fan inte jag heller göra det. Ungefär så gick tankarna. Så när Malmö skulle komma på besök på Ullevi så bestämde jag mig för att stanna hemma. Jag tänkte inte ens se matchen på TV. Så förbannad var jag.

Men så tickade sekunderna, minuterna, timmarna. Det närmade sig avspark. Där satt jag hemma i min ensamhet. Eller ja, satt och satt. Vankade av och an, snarare. Nervositeten trängde sig på. Ångesten och förväntningarna. Matchkänslorna. Och ni fattar nog vad som hände. Klart som fan jag inte kunde låta bli att titta.

Jag tror inte det hade gått mycket mer än tio minuter när Robin Söder smög sig in framför Malmös nyvärvade stjärnback Markus Halsti och mötte det där högerinlägget med en perfekt nickskarv via bortre stolpen och in i mål. Känslorna det målet framkallade i mig är svåra att förklara. Glädje, så klart. Men också skam. Vem fan var jag att tvivla och döma ut? Efter några plattmatcher. Efter några mindre lyckosamma insatser. Vem var jag att tvivla? Det där målet slog mig verkligen som en smäll på käften. Det var nästan religiöst. Och så började jag gråta. Så överväldigande var det. För första och än idag enda gången i fotbollssupporterliv så började jag gråta. 

Där och då, hemma i min ensamhet medan Ullevi sjöng och vibrerade, bestämde jag mig för att aldrig tvivla på Blåvitt igen. Att aldrig tvivla på Robin Söder. Att stötta i med- och motgång, som det brukar heta.

Torbjörn ska veta att det beslutet fått utstå hårda prövningar sedan dess. Inte minst i år. Kryss efter kryss mot stryklag efter stryklag och förnedrande hemmaförluster mot våra största rivaler. Missade frilägen och bortsnubblade bollmottagningar. Ett håglöst kroppsspråk och ett hängande huvud. Underprestationerna har verkligen avlöst varandra. Och slutsignal efter slutsignal har mitt blåvita hjärta pumpat besvikelse ut i ådrorna. Men jag har aldrig glömt vad IFK Göteborg och Robin Söder gjorde med mig den där dagen för så länge sedan att jag knappt minns den. Och jag har stått fast vid mitt löfte till mig själv sedan dess. Jag har aldrig tvivlat, varken på Blåvitt eller på Robin Söder. Jag har kritiserat dem båda. Det vet ni som läst mina inlägg här. Men jag har aldrig tvivlat. Aldrig slutat hoppas och tro på att det ska vända. Jag har aldrig stannat hemma.

Därför är det med sorg jag läser
att Robin Söder lämnar Blåvitt. Och med glädje jag alltid kommer att minnas honom. För den han är. För det han gjort för klubben. Men mest för att han – att du, Robin, om du läser det här – har lärt mig att aldrig tvivla.

"Är det Mikael Nilsson-läge?”

NOSTALGI. Datumet var den 23 november 1994. Själv var man för ung och framförallt för kort för att vara på plats egentligen, men farsan hade med en spann som jag stod på. Och det är jag evigt tacksam för. Jag snackar alltså om Champions League-matchen IFK Göteborg-Manchester United som Blåvitt vann med 3-1 efter mål av Jesper Blomqvist, Magnus Erlingmark och Pontus Kåmark (på straff!). 



Viasat Fotboll sänder då och då en Champions League-klassiker av något slag. Och häromveckan sände de nyss nämnda match. Så. Jäkla. Bra. Dagens ungdom skulle kalla den episk. Och för en gångs skull är inte det uttrycket en överdrift.

Själv satt jag och njöt och antecknade vad kommentatorerna sa. Så här kommer några godbitar från matchen och några sköna tidstypiska citat från Lasse Kinch och Glenn Hysén.

Angående en frispark långt utifrån:
”Vad är det här för läge? Är det Mikael Nilsson-läge?”
 ”Det kan vara för långt ut för att Stefan Rehn ska kunna knorra den här.”

Minut 40: Mikael Nilsson gör tunnel på Eric Cantona. Cantona som senare blir grinig, stämplar Björklund och sedan blir utbuad varje gång han rör bollen.

Om Cantona: ”Det är så tråkigt att se. Det är han i ett nötskal. Lindqvist fäller Cantona som inte vill ta i hand.”

Mikael Nilsson blir liggande och båren kommer in. Bårpersonalen vänder ryggarna mot varandra och försöker gå åt varsitt håll. Vem vikarierar på vänsterbacken? Erlingmark så klart.

Halvtidsintervju med statsminister Ingvar Carlsson på läktaren som hetsas för sitt Boråsursprung men ändå glädjs av framgången: ”1-0 är i hög grad välförtjänt”, säger han.

”United, United” hör man från bortafansen. Och även ”Glory, glory Man United."

Göta Lejons orkester spelar i paus.

Kinch: ”Kåmark, den stora överraskningen i svensk fotboll den här säsongen.”

Glenn: ”Göteborg kan inte spela defensiv fotboll, de har ett sånt offensivt lagt lag.”

Ravelli snurrar bollen bakom ryggen.

 

Stefan Pettersson, Ölme (i sin klassiska "bandana") och Stefan Rehn var sjukt bra. Som så många andra.

Matchens tre kandidater: Blomqvist, Erlingmark och Rehn.

Publik: 36 350.

Byte i minut 48: Mikael Martinsson ut Erik Wahlstedt (18 år) in.

Kinch: ”Resultatet mellan Milan–Ajax hoppar jag över med flit för den kan ni se i eftersändningen.”

Ravellis skrik efter en hörnrensning: ”Bra Nisse!"

Kinch: ”Har ni sett, ålandsfödde Rehn kommer som en ål, och glider igenom och skjuter men målvakten Walsh räddar.”

Glenn i slutskedet: ”Jag tippar att Göteborg är i kvartsfinal just nu. Ja nu är ju de det, men att de även ska vara det efter matchen.”

Kommentator: ”Överraskande att se hur blek Paul Ince varit i dag.”

Roger Gustafsson tuggar tuggummi.

Tabellen i bild: Blåvitt 9 poäng, Barcelona 6 poäng, Man United 6 poäng, Galatasaray 3 poäng.

Paul Ince snackar till sig rött kort:
”Ince säger något förmodligen väldigt intelligent.”
”Nackdelen med det engelska språket – att så många kan det."

Paul Scholes och David Beckham blir kvar på bänken.

Alex Ferguson har en röd näsa.

Kinch om Champions League-pengar: ”Hittills har Blåvitt tjänat lite mer än 45 miljoner på Europacupspelet. Om det blir seger i dag blir det ytterligare 5,2 miljoner. Dessutom blir man klart för kvarsfinal och då blir det ytterligare 17 miljoner, plus ytterligare miljoner i intäkter. Sammanlagt blir det 74 miljoner. Det är inte klokt.”
”Man kan väl köpa en och annan spelare för det.”
”Om man nu behöver det.”

Ravelli räddar skott från Nicky Butt varpå Kinch säger: ”Där är han – Stålmannen från Växjö.”

Glenn: ”Så mycket bättre lag än vad de har i dag går knappast att få. Och då är ju Stefan Landberg och Mats Lilienberg på väg in också.”

Glenn om Blåvitt: ”Det här är ett av de fem bästa lagen i Europa just nu.”

Kinch om bragdguldet: ”Synd för Blåvitt att det är massa andra lag som gjort bragder i år.”

Kinch: ”Grattis IFK till en strålande prestation. Ni är klara för kvartsfinal i Champions League.”

Alla startspelare bar nummer 1-11.

Björklund och Cantona bytte tröja samt Blomqvist och Kanchelskis.

Blomqvist efteråt: "Det är overkligt, jävligt overkligt.”

Blomqvist om målet: ”Jag fick en långboll av Stefan Rehn och sen blundade jag och sköt.”

Roger Gustafsson efteråt: ”Vi vinner rättvist. Det är hemmaplan och vi är dubbelt så bra här.”

Laguppställning Blåvitt: Ravelli - Kåmark, Ölme, Björklund, M. Nilsson - Mikael Martinsson (E. Wahlstedt '48) , Rehn, Erlingmark, Stefan Lindqvist, Jesper Blomqvist - Stefan Pettersson (T. Andersson '79).

För matchstatistik, spana in matchen på UEFA:s hemsida.

måndag 18 augusti 2014

Matchbilder: BP hemma


Första segern på väldigt länge och hemmadebut för två nyförvärv. Dessutom Gustav Engvalls första mål på Gamla Ullev. Detta förevigades naturligtvis av Emelie Hübner (@EmzaansFoto) för Barabens räkning.

Bilderna får inte spridas vidare utan Emelies och BaraBens tillåtelse.

söndag 17 augusti 2014

Matchtankar - BP hemma, 17/8

ANALYS. Kenneth! Go hemmadebut av den gubben. Søren! Go hemmadebut på den gubben också. Och så har vi Engvall, go jävla gubbe, som avslutar på ett riktigt flott strikermanér. Om man säger så. Tre poäng, Grens kontaktnätsresultat visar sig från en mycket trevlig sida, och en offensiv som ändå bjöd på lite mersmak (även om det i ärlighetens namn borde stått tre noll efter 25 minuter). BP satt inte direkt ihop som lag, ändå hade de en del farligheter efter stundtals huvudlöst och direkt ovårdat försvarsspel.

"Uäöööhh, wajna när vi vinner med tre noll?!!11". Självklart. Hade vi mött ett annat lag än BP hade det mycket gärna kunnat bli ytterligare ett kryss och tre tre. Så ja, defensiven, i synnerhet Bjärs (och harrejävlar så onödigt många ballongdönare från opressat läge) och samspel med John, måste bli bättre. I synnerhet redan mot Falkenberg som ångar på, en riktigt läskig bortamatch i antågande. Speciellt om man har en defensiv som darrar under stundom.

Med det sagt återgår vi till de roliga sakerna. Søren Rieks. Jävlar vilket driv han har i steget. Inte i närheten av en likadan spelartyp som Sam, utan mer fart, kraft, energi och "blodigare" instinkt. Inte alls meningen att jämföra de två som spelare så sett (eller för den delen snacka ner/bort/ut Sam), utan menar mest skillnaden på vänsterytterspelartyperna. Rieks känns som en riktigt jävla trevlig bekantskap. Kan bli bra detta. Borde väl varit lite till trötthetssymtom som visade sig, annars kunde han gärna spelat alla 90 minuterna.

Lasse Vibe levererar. Även om det behövdes lite fler chanser idag, så sitter ändå en balja från en boxposition efter ett skolboksinspel från MSD. Gott. Men, MSD måste ändå shejpa upp sig några snäpp till. Hörnor som flyger till månen, och andra inlägg som är både för långa, för lösa och för dåliga. Hursomhelst, ett av dessa leder till mål. Bra så.

Gustav Engvall! Sockervadd! Fin boll från Emil (nej han var inte sjuk idag, och ja, han ska spela istället för Adam, även om han tokmissade nåt defensivt läge i andra) där Gustav lurpassar på linjen och avslutet är av yttersta klass. Redan efter fem spelade minuter. Smakstart. Tre mål på tre matcher, det är ett jävligt bra facit det. Spela vidare!

Så har vi då Kenneth. Jösses där också. Ett "internationellt steg" (flashig fras) med den storleken... Det har vi inte blivit bortskämda med. Någonsin? Skit samma, bra förarbete av Robin som visserligen ser ut att tappa bollen, Zohore snor den OCH SKJUTER UTIFRÅN! Halleluja! Så vill vi ha det. Oftare.

Några korta från matchen då:

+ Charmören Søren!
+ 14 mål av Vibe. Klass.
+ Kenneth Zohore!
+ Gustav Engvall!
+ Seger!

- Stundtals bedrövligt försvarsspel.
- Stundtals bedrövliga uppspel.
- Soffrövar.

Kampen om europaplatserna fortsätter. Gärna med tre danskar på plan.

fredag 15 augusti 2014

Operation: Soffröv

Du känner den personen. Jag känner den personen. Den som ständigt öser ur sig kommentarer hur sinnessjukt dyrt det är att gå på fotboll i Sverige.
Den som mycket hellre köper matchen (eller hittar ful-stream) och ser den från tv-soffan trots att den bor i Göteborg med omnejd. Den som säger;
 - Jaa, men går Blåvitt till final eller något kan jag nog tänka mig att gå dit och kolla.

Det är nu vår plikt att få den personen att masa sitt arsle till en stol på Gamla Ullevi istället. Få den personen att inse att tv-soffan inte kan mäta sig med en soldränkt arena. Locka över den personen från en chipsflottig divansoffa till en plats på vår arena. Vår läktarkultur behöver det. Vårt lag behöver det. Det är dags för...
Operation: Soffröv.
Hur?

Dela föjande text;
Hej Kompis! Vi är ett litet sansat sällskap om typ 11000 personer som gillar att umgås, sjunga i kör och kolla på Blåvitt. Vi har förstått att du gärna gör det sistnämnda. Då vi lever efter devisen "the more the merrier" undrar vi om du inte vill komma och hänga lite med oss? Lugn, vi är inget religiöst samfund som vill pracka på dig en massa propaganda, men det ses som positivt om du tror på Gud. Vi kan erbjuda dig en atmosfär långt bortom tv-soffan och skulle du mot all förmodan få cravings finns både chips, läsk och hamburgare att tillgå. Doften av nyklippt gräs får du på köpet.
För endast 90:- kronor kan du nu skaffa dig en av arenans bästa platser till någon av ovanstående matcher. Häng med! 

Länk till dealen hittar du HÄR

torsdag 14 augusti 2014

Highlights: Åtvidabergs FF - IFK Göteborg

Gästkrönika; Främling överallt?

GÄSTKRÖNIKA. I dag välkomnar vi signaturen "Jmorgard" som serverar en lite kortare gästkrönika. Vill du delge dina åsikter eller tankar i form av ett kåseri, en krönika eller en analys? Maila oss din text eller din bild på:kontakt@baraben.com så kan den bli publicerad här - på Fotbollsgöteborgs största och bästa blogg!

En av mina stora husgudar rent musikaliskt är Thåström. Jag älskar nästan allt han har varit inblandad i (med undantag för PLB). 2005 släppte Thåström en skiva med namnet Skebokvarnsvägen 209, adressen där han växte upp gav namn åt hans kanske mest personliga platta någonsin. (Om ni inte lyssnat på plattan så gör det). På skivan finns ett spår med namnet Främling överallt. Den avhandlar hans (Thåströms) pappa och dennes liv och leverne. Andra versen lyder: 

Jag undrar vad han längta efter
Jag undrar vad han drömde om
Jag undrar om han hade några vänner nånstans
Jag såg aldrig nån
Kanske drömde han om medaljerna
Dom som han aldrig nånsin fick
Eller kanske drömde han bara om att långa tåg 
skulle ta honom långt långt, långt långt bort

I mina öron kan denna versen lika gärna handla om Mikael Stahre. Visserligen har han tagit två medaljer som tränare för IFK Göteborg, men just nu känns det oväsentligt. 

De första tankarna till den här texten tog form innan matchen mot Malmö. Den gav visserligen Stahre (och laget med för den delen) lite andrum och snaran släppte lite grand. Men jag tycker att texten är tänkvärd.

  • Vad rör sig i Stahres huvud? 
  • Är han helt hängiven till IFK Göteborg, eller är han mentalt redan förberedd på nästa tränaruppdrag?
  • Har han det stödet från laget och ledningen som de inblandade ger sken av?

//Jonas #jmorgard

onsdag 13 augusti 2014

Matchtankar - åff borta, 13/8

ANALYS. Går in med en rätt likgiltig och feg inställning till denna matchrapport. Jag menar, klang- och trumuppvisningen på anrika koppartransvallen med sitt sjuuuukt snabba konst"gräs", ackompanjerat av Alleskolan klass 8Bs bästa batterist kan ju inte sluta annat än i en krysstad analys. Eller? Med en såpass lång inledande mening vet jag inte riktigt hur jag ska ta vid.

Första halvlek som vi fick se får väl ändå klassas som en av de absolut sämsta sedan, ptja, säg förra gången? Det goa i denna kråksången är att man inte tror att det kan se mycket sämre ut än när det såg som sämst ut förra gången, men, tamigtusan, det kan det baskemig. Lika bra att raljera över det. Det konstiga är ju ändå att Stahre formerar laget, eller åtminstone startelvan precis som man kunde hoppas och tro. Ändå ser det så förbannat bedrövligt ut första 45. Med 9-0 i avslut till hemmalaget, som bars fram av sin fanatiska publik med trumset och ajk-ramsor, ett helt obefintligt offensivt spel samt en defensiv som lämnar mycket mer att önska, var det kanske tur att det var mäCktiga Åtvidaberg vi mötte. Vilka lirade med en 40-åring på plan.

Någonstans måste man ändå imponeras över den extremt konsekventa svit som håller på att cementeras i 2014-års allsvenska tabell. Blåvitts kryss. Stahre siktar kanske på att hamna i historieböckerna genom att lösa flest kryss någonsin? Hur många det är (rekordet alltså) har jag ingen aning om, men det kanske någon av alla gulliga kommentatorer nedan bistå med?

Svammel svammel. Bedrövlig första. Något bättre andra. Lite mer fart, fläkt och vilja. I halva halvleken. Kvittering av Engvall efter fint förarbete av MSD, Emil och Vibe. Grabben gör sitt andra på 2 matcher. En annan anfallare har gjort 2 i år. Nog sagt om det.

Fegheten och rädslan för att förlora är ett jävla gift som sprider sig i de bärande väggarna på KG just nu. Jag vet att det kanske låter förjävla fjantigt och smått osammanhängande i denna eminenta "krönika", men, det är precis vad det är. En feghet i att inte våga vinna. Inte våga agera, prestera och leverera fullt ut. En rädsla och hat att förlora, större än drivkraften och det totalt älskvärda i att vinna. Förlorarmentalitet. Medelmåttighet. Den känslan, rädslan, ångesten och paniken som avspeglar sig i tio kryss på nitton matcher kan till största del lastas Mikael Stahre. Det må vara enkelt, ensidigt, orättvist och pajigt att "hänga en gubbe", men det måste till en förändring nu. Det måste sluta här. Den känslomässiga hissen har nått sin slutdestination.

Några korta från matchen då:

+ Charmören Sören! Inhopp som lovar mer! Kunde sånär blivit hjälte på Manémanér. Hoppas inte att han hinner "förstöras" bara.
+ Engvall! Mål igen. Rätt plats i boxen!
+ Emil! Löpningar offensivt, hjärta, skott och inställning.

- Trumset? Komigen.
- Plastgräs.
- Kryss igen.
- Första halvlek. Det får inte se ut så.

Kommer ju likt förbannat stå där på söndag, men jag tror inte att vi blir många och jag tror faktiskt inte att det är mitt fel denna gången heller.

Den känslomässiga hissen


Krossa Åtvidaberg!

tisdag 12 augusti 2014

Sam Larsson "klar" för Heerenveen.

IFK Göteborg gick precis ut via sin officiella hemsida och lät meddela att Sam Larsson i skrivande stund sitter på ett plan till Holland för att slutföra förhandlingarna gällande hans flytt till Heerenveen.

För fyra månader sedan satt vi ner och åt en längre stund där vi spelade in ett avsnitt tillsammans med de två spelare som under detta fönster gjorts klara för försäljning. Där pratades framtid, nutid och målsättningar.

Det avsnittet ser ni här;